Utslagning och delaktighet i samhället 2021
Följderna av coronavirusepidemin har ökat risken för utslagning och upplevt utanförskap
Under de senaste åren har man lyckats minska riskerna för utslagning bland unga. Inga nämnvärda förändringar har skett i de övriga indikatorerna som beskriver delaktighet. Under år 2020 har situationen åtminstone tillfälligt försvårats på grund av att sysselsättningsläget försvagats och möjligheterna till socialt umgänge begränsats.
Kurvan för antalet unga män som står utanför arbetsliv och studier vände uppåt förra året (NEET)
Andelen unga män och kvinnor som står utanför arbetsliv och studier. (Källa: Statistikcentralen)
Arbetslöshetsnivån har ofta använts som krisindikator. Den är dock en ganska dålig indikator på utslagning, bl.a. eftersom den inte beaktar dem som står utanför arbetskraften, och som löper större risk för utslagning än arbetslösa (t.ex. Larja 2013). I stället för arbetslöshetsnivån används en s.k. NEET-indikator (Not in Employment, Education or Training), dvs. den andel av ungdomarna i en viss åldersklass som inte studerar, arbetar eller är i beväringstjänst. Ungdomarnas livssituationer varierar dock, och det är rätt vanligt att de är i en s.k. NEET-situation i något skede av sitt liv. De kanske väntar på att studierna eller beväringstjänsten ska börja, har ett mellanår, pluggar inför ett inträdesprov eller firar sommarlov utan ett sommarjobb. Målet är att så många ungdomar som möjligt ska få en tillräcklig utbildning som gör det möjligt för dem att komma in på arbetsmarknaden.
Nuläget i Finland
År 2020 stod 54 000 ungdomar, dvs. 8,9 procent av befolkningen i åldern 15–24 år, utanför arbetsliv, studier och beväringstjänst. Av dem är 30 000 män.
I Finland är andelen unga i åldern 15–24 år som står utanför arbetsliv och studier något större än i de övriga nordiska länderna, men betydligt mindre än medeltalet i EU.
Den senaste utvecklingen i Finland
Antalet unga som står utanför arbetsliv och studier har minskat till stor del tack vare det förbättrade sysselsättningsläget. Omkring hälften av de unga som står utanför arbetsliv och studier är män och hälften är kvinnor. Särskilt för männens del förbättrades situationen efter år 2015.
Bland unga vuxna i åldern 25–29 år har utvecklingen varit positiv. År 2015 hörde 53 000 personer i denna åldersklass till NEET-gruppen, medan motsvarande siffra år 2020 var 42 000. Antalet har inte ändrat från år 2019. I denna åldersklass var andelen kvinnor större än andelen män.
Välfärdsproblem, såsom ekonomiska svårigheter och psykiska hälsoproblem, tenderar att hopa sig hos personer som inte avlagt någon examen på andra stadiet. Dessa personer löper också större risk att senare hamna utanför arbetsliv och studier jämfört med andra unga vuxna. Nästan alla som går ut grundskolan söker in till en utbildning, och hela åldersklassen har möjlighet att få en studieplats. Trots detta är andelen 20–24-åringar som saknar en examen på andra stadiet alltjämt anmärkningsvärd, men siffrorna har minskat något. Under de senaste åren har den nedåtgående kurvan dock stagnerat. År 2014 var andelen 17,8 procent, och år 2020 var den 17,2 procent. Avsaknaden av examen beror huvudsakligen på att studierna avbrutits, vilket kan bero på många olika orsaker.
Andra observationer om indikatorn
I undersökningar av utslagning bland unga hänvisas det ofta till risken för att ungdomar hamnar utanför samhällets system, såsom arbetsmarknaden och utbildningssystemet, och vilka konsekvenser detta får för välfärden. Låg utbildning, långtidsarbetslöshet och ekonomiska problem är de facto betydande riskfaktorer för utslagning, som dessutom går hand i hand med varandra.
Ensamheten bland unga minskar inte längre
Unga som inte har en enda nära vän. (Källa: Sotkanet)
Nuläget i Finland
Hos majoriteten av barnen och ungdomarna är känslan av ensamhet övergående, men omkring var tionde skolelev känner sig ensam år efter år. Andelen unga som inte har en enda nära vän har minskat under de senaste åren, i synnerhet bland pojkarna. Under de allra senaste åren verkar den positiva utvecklingen dock ha upphört. En del av barnen och ungdomarna, framför allt pojkarna, har inga nära vänner. Andelen personer som känner sig ensamma bland hela befolkningen var 10,5 procent år 2020. Andelen kvinnor som känner sig ensamma överstiger andelen ensamma män bland den vuxna befolkningen. Coronarestriktionerna resulterade i att människornas sociala kontakter minskade, vilket år 2020 återspeglar sig som en ökad känsla av ensamhet.
En enkätundersökning som utförts inom EU visar att totalt 7 procent av alla europeiska vuxna ofta känner sig ensamma. I Finland och i de övriga nordiska länderna var andelen mindre. Enligt denna enkät var andelen vuxna som ofta känner sig ensamma i Finland fyra procent.
Den senaste utvecklingen i Finland
Enkäter ger vid handen att andelen unga som känner sig ensamma har minskat i Finland under de två senaste decennierna. Under de senaste åren verkar den positiva utvecklingen dock ha stannat, och under coronavirusepidemin har andelen börjar öka igen.
Andra observationer om indikatorn
Ensamhet hänger obestridligt samman med depression och utslagning. Förebyggandet av ensamhet bland barn och unga är en central utmaning för arbetet med att främja befolkningens hälsa och välbefinnande. Barn och unga som saknar vänner kan senare i livet bli utsatta för flera olika riskfaktorer på en gång som äventyrar deras hälsa och välbefinnande.
Jämförelser som görs utifrån enkätundersökningar kan lätt påverkas av olika uppfattningar om vad som kan betraktas som kulturellt sett normalt eller önskvärt. Även de exakta språkliga innebörder som enskilda ord ges kan variera.
Valdeltagandet i kommunalval minskade avsevärt
Valdeltagandet går hand i hand med långsiktiga samhälleliga förändringar och är också beroende av närheten till valet och olika valrelaterade händelser. Långsiktiga utvecklingstrender har samband med förändringar som sker i samhället, medan kortsiktiga trender till största delen påverkas av de tekniska arrangemangen kring valet och valupplägget.
Nuläget i Finland
I 2019 års riksdagsval var valdeltagandet 72,1 procent bland alla finska medborgare som bor i Finland, vilket är 2,0 procentenheter högre än i föregående riksdagsval (källa: riksdagsval). Valdeltagandet ökade i alla valkretsar.
Valdeltagandet i kommunalvalet 2021 var det lägsta sedan 1945 års val, 55,1 procent (källa: kommunalval). Valdeltagandet sjönk med 3,8 procentenheter från föregående kommunalval. En jämförelse mellan valkretsarna visar att valdeltagandet var högst i Helsingfors valkrets (61,7 %) och lägst i Savolax-Karelens valkrets (50,2 %). Av kommunerna uppvisade Utsjoki det högsta valdeltagandet (81,6 %) och Pieksämäki det lägsta valdeltagandet (46,5 %). Kvinnorna röstade klart mer aktivt än männen; kvinnornas valdeltagande var 56,5 procent, dvs. 2,9 procentenheter högre än männens valdeltagande.
Under de kommunalval som ordnats under det löpande millenniet har det i många kommuner och röstningsområden varit så att majoriteten av de röstberättigade har låtit bli att rösta. Valdeltagandet varierar i hög grad både mellan olika kommuner och inom stora kommuner, vilket kan bero bland annat på områdenas socioekonomiska differentiering.
På kommunal nivå har valdeltagandet på lång sikt pekat nedåt även i de andra nordiska länderna, men i Finland är valdeltagandet i kommunalval klart lägre än i andra länder. Det fallande valdeltagandet verkar dock inte bero på att kommuninvånarnas uppfattning att röstande i kommunalval är det viktigaste sättet att påverka i frågor som rör den egna kommunen skulle ha försvagats. Tvärtom har vikten av att rösta i val rentav betonats från början av 2000-talet.
Den senaste utvecklingen i Finland
Röstningsaktiviteten har under de senaste decennierna minskat mer i Finland än i de västeuropeiska länderna i genomsnitt. De viktigaste allmänna orsakerna till det fallande valdeltagandet torde vara att medborgarnas partilojalitet och känsla av att röstning i val hör till medborgarskyldigheterna har försvagats. Kvinnorna har röstat flitigare än männen i riksdagsval alltsedan slutet av 1980-talet. Röstningsaktiviteten är lägst bland unga män.
Andra observationer om indikatorn
Valdeltagandet är en mycket snäv indikator på samhälleligt deltagande. Nuförtiden deltar medborgarna på många olika sätt i samhället. Vid sidan av de traditionella sätten har det uppstått många nya former av deltagande, såsom medborgarinitiativ, kommuninvånarinitiativ och samråd samt olika typer av aktivism på eget initiativ och deltagande över nätet. Valdeltagandet anger inte heller de politiska rättigheternas omfattning. Ändå används valdeltagandet ofta som någon typ av indikator på politiskt deltagande, eftersom det är lätt att få pålitlig information om det. I Finland publiceras uppgifter om valdeltagandet för allmänheten både i Finlands valforskningsportal och i Statistikcentralens valstatistik.
Finland får alltjämt goda resultat i jämförelser som gäller korruption och pressfrihet
Korruption försvagar människornas förtroende för samhällets funktion, garanterar inte likvärdiga möjligheter att påverka beslutsfattandet och ökar ojämlikheten bland medborgarna. Korruption återspeglar sig i en ojämlik användning av samhällets tjänster och driver skillnaderna på arbetsmarknaden till sin spets. Delaktighet i samhället förutsätter också att rätten till yttrandefrihet tillgodoses och att fri informationsförmedling garanteras. Möjligheten att föra fram olika åsikter främjar medborgarnas delaktighet och icke-diskriminering.
Nuläget och den senaste utvecklingen i Finland
Finland har klarat sig väl i Transparency Internationals index , som beskriver graden av korruption.
En indexjämförelse år 2020 visade att Finland var världens tredje minst korrupta land. Endast Nya Zeeland och Danmark fanns högre upp på listan än Finland. Alla nordiska länder placerade sig bra på listan. Island kom på delad 17:e plats med Estland, vilket är den sämsta placeringen bland de nordiska länderna. Läget var detsamma även år 2018. Finland fick 85 poäng på skalan 0–100. Ju mer korruption inom den offentliga sektorn ett land har, desto lägre poäng får det. Under 2010-talet har de poängtal som indexet gett sjunkit något, vilket tyder på en viss försämring.
Korruption kan endast motarbetas med framgång i sådana samhällen där medborgarna har yttrandefrihet, de politiska processerna är transparenta och de demokratiska institutionerna starka. Kontrollnivån för korruption är en viktig indikator för kontrollen på global nivå som Världsbanken använder i olika sammanhang i sina egna landsbedömningar. Även resultaten från Världsbankens indikator som beskriver kontrollnivån för korruption bekräftar att Finland redan länge har hört till de minst korrupta länderna i världen.
Andra observationer om indikatorn
Indexet över korruptionsuppfattningar kombinerar resultaten från olika internationella enkäter om korruption och bedömningar, som har genomförts av ansedda institutioner. Indexet baserar sig på enkäter som genomförts av 13 oberoende källor. Dessa aktörer har specialiserat sig på att analysera förvaltning och affärsverksamhetsmiljön. Som kunskapsunderlag i analyserna används expertbedömningar och olika affärslivsrepresentanters synpunkter. Indexet bygger på ett antal frågor som ställts av företagsledare, bl.a. om det förekommer korruption i landet i fråga och om företagsledarna måste betala pengar till beslutsfattarna. Indexet är politiskt oberoende och opartiskt enligt Transparency International (TI). Det finns dock ingen täckande beskrivning av de egentliga informationskällorna.
TI:s korruptionsindex mäter huvudsakligen i vilken grad det allmänna kan mutas och det har också kritiserats för att vara snävt, eftersom korruption också kan tolkas som mer allmän strukturell korruption än att ge pengar till beslutsfattare. Finland hör ändå till de minst korrupta länderna i världen, vilket stärker medborgarnas förtroende för samhällets funktion och har en positiv inverkan på medborgarnas jämlika möjligheter att delta i beslutsfattandet i samhället.
Pressfriheten har hållits på stabil nivå
Finlands grundlag garanterar alla medborgare rätt till yttrandefrihet och rätt att ”framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta”. Indexet över pressfrihet har utarbetats av organisationen Journalister utan gränser (Reporters Without Borders RSF). I indexet jämförs situationen i 180 länder. Indexet bygger på en enkät som genomförs på nätet och som består av 87 frågor. Enkäten riktar sig till yrkespersoner inom informationsbranschen, rättslärda och sociologer som RSF har valt ut.
Nuläget och den senaste utvecklingen i Finland
I Finland är läget i fråga om pressfrihet bra. År 2021 kom Finland på andra plats efter Norge i indexet över pressfrihet.
Finland har under granskningsperioden 2002–2021 oftast kommit på första plats i indexet över pressfrihet. De nordiska länderna har varje år varit modelländer för pressfrihet.
Andra observationer om indikatorn
Indexets värde har överlag stigit efter år 2013, vilket ger vid handen att pressfriheten försvagats i världen. Våldsdåd och hot mot journalister förekommer i ökande grad även i Europa. Mellanöstern och Nordafrika är de farligaste områdena med tanke på journalisternas säkerhet. Enskilda händelser som kan ha ifrågasatt massmediernas oberoende avspeglar sig i de årliga placeringarna i indexet över pressfrihet.
Slutord
Utslagning handlar i allmänhet om brist på flera faktorer som är viktiga för människans välfärd och som är sammanlänkade med varandra. Utslagning är en process som börjar när en människa får en missgynnad ställning på flera olika områden på en gång och denna kumulativa utsatthet börjar försämra hans eller hennes möjligheter att ha kontroll över sitt liv. Utslagning kan som ett begrepp som syftar på kumulativ utsatthet betraktas som en process som innefattar kulturella, hälsomässiga, sociala och ekonomiska faktorer.
Ett betydande samhälleligt fenomen som ligger bakom utslagningen bland unga är förändringen på arbetsmarknaden. De nya generationerna hittar inte lika lätt sin plats i samhället och på arbetsmarknaden. En individ som av en eller annan orsak inte klarar av att möta de ökande kraven på effektivitet och utbildning riskerar att hamna utanför.
Bekämpning av utslagning och en tryggad delaktighet skapar förutsättningar för harmoni och inre säkerhet i samhället och främjar tillgodoseendet av människornas grundläggande rättigheter. Med hjälp av statistik kan man beskriva olika tillstånd av utsatthet eller risker för utslagning, såsom obefintlig delaktighet i samhället eller icke-önskvärda händelser i livet. Tvärsnittsstatistiken anger inte vem som är utslagen, utan på sin höjd hos vem och i hur många fall riskfaktorerna har anhopat sig. Det handlar om att främja de mål som följer av samhällsåtagandet: jämlika möjligheter till välfärd, ett samhälle med delaktiga människor, hållbart arbete samt hållbara samhällen och lokala gemenskaper.