En resurssmart ekonomi och ett klimatneutralt samhälle 2021
Växthusgasutsläppen minskade och andelen förnybar energi var rekordhög år 2020

Utgivningsdatum 13.1.2022 12.55 | Publicerad på svenska 25.3.2022 kl. 11.03
Kuvituskuva artikkeliin. Kuvassa puita kuvattuna alhaalta taivaaseen päin.

Finland är i linje med sina mål om klimatneutralitet. Andelen förnybar energi är igen rekordhög, då 44,6 procent av den totala slutförbrukningen av energi kommer från förnybar energi. Uppföljningen av skogstillväxten firar jubileumsår: hela 100 år av riksomfattande skogsinventering! Dessutom var efterfrågan på klimatneutrala och resurseffektiva innovationsstöd exceptionell under covid-19-året 2020

Växthusgasutsläppen minskade med 9 procent jämfört med 2019

Den totala mängden växthusgasutsläpp utan LULUCF-sektorn (Källa: Statistikcentralen)

Växthusgasutsläppens utveckling per sektor (Källa: Statistikcentralen)

Indikatorn beskriver utvecklingen av klimatutsläppen i Finland från 1990 till 2020. Växthusgasutsläppen är en central indikator för stävjandet av klimatförändringen, och indikatorn har dessutom en stark internationell analytisk grund som gör det möjligt att jämföra olika gaser. I den andra figuren inkluderar växthusgasutsläppen utöver de övriga utsläppskällorna även markanvändningssektorn (LULUCF). 

Nuläget och den senaste utvecklingen i Finland

De totala växthusgasutsläppen uppgick under 2020 till 48,1 miljoner koldioxidekvivalentton (CO2-ekv.). Utsläppen minskade med 9 procent från året innan. Minskningen berodde på den varma vintern 2020, de senaste förändringarna inom elproduktionen och nedgången i trafikprestationen. Även covid-19-pandemin var en bidragande faktor. Räknat från 1990 minskade utsläppen i Finland med 32 procent (23,1 miljoner ton CO2-ekv.).

Enligt de uppgifter som hittills tagits fram håller Finland på att fullgöra sina åtaganden om utsläppsminskning för hela perioden 2013–2020 enligt EU och Kyotoprotokollet. De ambitiösa målen för fortsättningen kräver dock mer investeringar och framgångsrika åtgärder. Detsamma gäller även de övriga EU-länderna. EU är ändå en föregångare i fråga om sina klimatmål. EU har satt upp som mål för EU:s gemensamma utsläppshandelssektor att minska utsläppen med 43 procent från 2005 års nivå före 2030. Enligt det förslag som kommissionen gav i juli 2021 ska det nya målet för utsläppshandelssektorn vara 61 procent före 2030.

Finlands landsspecifika utsläppsminskningsmål inom EU:s s.k. bördefördelningssektor är att minska utsläppen med 39 procent från 2005 års nivå före 2030. Enligt kommissionens nya förslag ska Finland minska sina utsläpp med 50 procent fram till 2030. 

Andra observationer om indikatorn

Indikatorn motsvarar Finlands åtaganden och beaktar inte de konsumtionsrelaterade utsläpp som orsakas av tillverkningen och konsumtionen av importprodukter. Samtidigt beaktas inte heller exporten till länder utanför EU.

EU:s och Finlands framsteg kan studeras närmare och jämföras till exempel i publikationen om EU:s trender och prognoser, Trends and Projections in Europe 2021 (EEA Report No 13/2021), som visar att stora framsteg gjordes i riktning mot klimatmålen under 2020.

Trädbeståndets tillväxt har mätts redan i 100 år

Virkesförrådets tillväxt och avgång (Källa: Naturresursinstitutet)

Skogarna hör till Finlands viktigaste naturresurser. Denna indikator beskriver en enkel balansgranskning av skogarna när det gäller trädbeståndets tillväxt och den totala avgången som miljoner kubikmeter. På så sätt kan man få en grov helhetsbild av förändringstrenderna i fråga om denna förnybara naturresurs. Det lönar sig att granska denna indikator under en relativt lång tidsserie, eftersom skogarnas omloppstid är lång och ekonomibruket av skogar dessutom varierar enligt behov, t.ex. enligt konjunkturerna. 

År 2021 var det 100 år sedan skogarnas tillstånd började följas upp i Finland genom en statistikvetenskaplig, landsomfattande urvalsmetod som går ut på att inventera rikets skogar (VMI). De senaste resultaten kommer från den 13:e skogsinventeringen (VMI 13).

Nuläget i Finland 

Volymen av Finlands trädbestånd är 2,505 miljarder kubikmeter, vilket är 30 miljoner kubikmeter mer än under föregående skogsinventering (2014–2018). Trädbeståndets årliga avgång, som innefattar både avverkningar och den naturliga avgången, uppgår till 83 procent av tillväxten under perioden 2014–2020. Trädbeståndets genomsnittsvolym i skogarna är 122 kubikmeter per hektar.

Trädbeståndets årliga genomsnittliga tillväxt per hektar i skogarna är 5,1 kubikmeter. Av landskapen uppvisar Egentliga Tavastland den största genomsnittliga tillväxten, totalt 8,5 kubikmeter per hektar skog. I Lappland är den genomsnittliga tillväxten bara 2,1 kubikmeter per hektar.

Enligt den uppdaterade nationella skogsstrategin 2025 ska trädbeståndets årliga tillväxt år 2025 uppgå till 110 miljoner m3 i skogsbruksskogar, sammanlagt 115 miljoner m3. Det årliga virkesuttaget i fråga om stamved ska uppgå till cirka 80 miljoner m3. Vidare ska den naturliga avgången vara cirka 14 miljoner m3 (hyggesavfall, naturligt döda träd)

Den senaste utvecklingen i Finland

Den årliga tillväxten av trädbeståndet har sedan början av 1970-talet hela tiden klart överstigit avgången. I slutet av 2010-talet minskade skillnaden något beroende på att de maximala avverkningsvolymerna inom industrin ökade och skogarnas tillväxt minskade något. År 2020 minskade avgången från året innan, då den hade ökat. Den senaste bedömningen av tillväxten är från år 2017.

Jämfört med föregående inventering har trädbeståndets årliga tillväxt minskat (107 => 103 miljoner m3). Tallens tillväxt har minskat, medan granens tillväxt har ökat. Under tillväxtmätningsperioden VM13 (2014–2020) har indexet för tallens årsringsbredd varit lägre än medeltalet på lång sikt. Indexet för årsringsbredden varierar från år till år på grund av olika miljöfaktorer, såsom temperaturen och nederbörden, trädens fröproduktion och förstörelser.

Under de senaste 10 åren har volymen av levande stående träd i de finländska skogarna ökat med 18–24 miljoner m3/år i form av skillnaden mellan tillväxt och avgång. I Finland har skogarnas årliga tillväxt mer än fördubblats från och med 1950-talet.

Jämförelse med Sverige

Vårt grannland Sverige har nästan samma klimat och växtlighet som vi har i Finland, och skogarna utgör inget undantag. Under de senaste 90 åren har skogsreserverna i Sverige fördubblats, och mer än hälften av landarealen täcks för närvarande av skog. Sverige har det tredje största skogsbeståndet i hela världen, räknat utifrån skogarnas andel av landarealen. Endast Finland och Japan har ett större skogsbestånd. Trädvolymen i Sveriges skogar ökar nu med 123 miljoner m3/år, medan tillväxten för fem år sedan var 130 miljoner m3. Trädbeståndets volym är 3,6 miljarder m3 (2,5 miljarder m3 i Finland). Sverige utnyttjar sina skogar intensivare än Finland; i Sverige avverkas nästan 94 procent av tillväxten, medan motsvarande siffra i Finland är cirka 70 procent.

Andra observationer om indikatorn

Den naturliga avgången beskrivs bland annat utifrån antalet döda träd. Antalet döda träd som är viktiga med tanke på skogarnas mångfald har alltjämt ökat i södra Finland. Det finns för närvarande i genomsnitt 4,9 kubikmeter döda träd per hektar skogsmark.

I norra Finland har den tidigare observerade nedgången i antalet döda träd i både skyddsområden och ekonomiskogar avstannat. Det finns i genomsnitt 7,7 kubikmeter döda träd per hektar i norra Finland.

Andelen förnybar energi steg till 44,6 procent av den slutliga förbrukningen

Fördelningen av förnybar energi per källa. (Källa: Statistikcentralen)

Användningen av förnybar energi bör utökas för att växthusgasutsläppen ska minska, men också med tanke på utvecklingen av nya energitekniker. Användningen av förnybara energikällor främjar också användningen av inhemsk energi och förbättrar och upprätthåller därmed försörjningsberedskapen inom energisektorn.

Det årliga relationstalet kompletteras med en bild över fördelningen av förnybar energi, som anger hur källorna till förnybar energi utvecklas i Finland. I variabeln kan man också se en brant nedgång i mängden avlut inom skogsindustrin under finanskrisen. 

Nuläget i Finland

Finland hör till toppländerna i världen när det gäller att utnyttja förnybara energikällor. Ett centralt mål med främjandet av förnybar energi är att minska växthusgasutsläppen och frångå ett energisystem som baserar sig på fossila bränslen. Användningen av förnybar energi ökar sysselsättningen och självförsörjningsgraden i fråga om energi, och stöder dessutom utvecklingen av nya tekniska lösningar i branschen. År 2020 fortsatte andelen förnybar energi att öka och utgjorde redan 44,6 procent av den totala slutliga förbrukningen av energi. 

Till de viktigaste formerna av förnybar energi som används i Finland hör bioenergi, i synnerhet bränslen som utvinns ur skogsindustrins biflöden och andra träbaserade bränslen, vattenkraft, vindkraft och jordvärme.  Bioenergi utvinns också från oåtervinnbara biologiskt nedbrytbara avfall och biflöden från jordbruk, samhällen och industri. Även andra produktionssätt som baserar sig på förnybar energi har under de senaste åren ökat avsevärt. Framför allt har mängden vindkraft ökat kraftigt, även om vindkraftens andel inte på långt när når upp till samma nivå som bioenergin. Andelen solel ökar särskilt i sådana objekt, där den egna produktionen kan ersätta den el som köps från nätet.

Finland översteg klart det mål om en ökad andel förnybar energi som fastställs i EU:s direktiv om förnybar energi. Det bindande nationella målet för Finland är att minst 38 procent av den totala slutliga förbrukningen ska utgöras av förnybar energi före 2020. Beräknat på detta sätt steg andelen förnybar energi till 44,6 procent år 2020. Beräknat utifrån den totala förbrukningen var andelen 39 procent.

I enlighet med den nationella energi- och klimatstrategin fram till 2030 är målet att öka användningen av förnybar energi så att andelen förnybar energi överstiger 50 procent av den slutliga energiförbrukningen på 2020-talet.

Trots att andelen förnybar energi steg till 44,6 procent, minskade användningen av förnybar energi med 2 procent år 2020 jämfört med föregående år. Det varma vädret i kombination med att produktionen inom den energiintensiva industrin minskade återspeglade sig särskilt i förbrukningen av träbränslen, som minskade med 6 procent. Träbränslen utgör ändå helt klart den viktigaste energikällan för Finland, i och med att andelen träbränslen är 28 procent av den totala energiförbrukningen. Träbaserad energi utvinns ur biflöden i träförädlingsindustrin, såsom bark, sågspån och avlut från produktionen av cellulosa samt avverkningsavfall, rester och klenvirke efter skogsvård. Andelen svartlut, som är ett biflöde från produktionen av cellulosa, var 44 procent av alla träbränslen.

Produktionen av vattenkraft ökade i och med det förbättrade vattenläget. Sammanlagt producerades 28 procent mer vattenkraft jämfört med året innan. Även för produktionen av vindkraft var 2020 ett gynnsammare år än året innan, eftersom produktionen av vindkraft ökade med 32 procent. En bidragande orsak till ökningen var att ett antal nya vindkraftverk togs i bruk. Användningen av solenergi ökade med hela 43 procent, dvs. ännu mer än vatten- och vindkraften. Trots att solenergin ökat kraftigt under de senaste åren var andelen solenergi av den totala energiförbrukningen ungefär en promille.

Andra observationer om indikatorn

I direktivet om förnybar energi har medlemsstaternas strävan efter att nå upp till sina mål och samtidigt EU:s gemensamma mål underlättats genom en möjlighet till statistiska överföringar. Det innebär att ett medlemsland kan få hjälp med att uppnå sitt mål genom att dra nytta av att ett annat medlemsland överskridit sitt mål att öka andelen förnybar energi. Finland har sålt en del av sitt statistiska överskott av förnybar energi till Belgien. Efter överföringen är andelen förnybar energi av den slutliga förbrukningen i Finland alltjämt hög, 43,9 procent.

Covid-19-pandemin ökade innovationsfinansieringen av resurseffektiva och klimatneutrala lösningar 

Business Finlands finansiering för resurseffektiva och kolneutrala lösningar. (Källa: Business Finland)

Denna indikator representerar en av de konkreta satsningar som det allmänna gör för att ta fram klimatneutrala och resurssmarta lösningar. Business Finland erbjuder finansiering för forskning, produktutveckling och många olika behov av affärsverksamhetsutveckling samt tjänster för internationalisering, nätverksbyggande och rekrytering av nya samarbetspartner, och den del av finansieringen som gått till resurseffektiva och klimatneutrala lösningar har inkluderats i indikatorn.

Nuläget i Finland

År 2020 var exceptionellt på alla sätt. Covid-19-pandemin ökade efterfrågan på innovationsfinansiering, och samtidigt fick Business Finland också tilläggsresurser. Den finansiering som främjar temat Naturtillgångar och resurseffektivitet ökade till 306 miljoner euro år 2020. Av detta belopp riktades 75 procent till olika företags forsknings- och produktutvecklingsprojekt och 25 procent till projekt som bedrevs av forskningsorganisationer. Majoriteten av aktiviteterna gällde pågående program som främjar den gröna omställningen: BioCircular Finland, Smart Energy Finland, Smart Mobility and Batteries from Finland och Sustainable Manufacturing Finland.

I slutet av 2020 startade Business Finland en tävling för lokomotivföretag med målet att utmana finländska lokomotivföretag att öka sina FoU-investeringar i Finland och att samla kring sig internationella, konkurrenskraftiga ekosystem, där även de involverade organisationerna ökar sina FoU-aktiviteter. Tävlingen stöder regeringens mål att öka FoU-insatserna till 4 procent av BNP och att göra Finland till världens bästa innovations- och försöksmiljö före 2030. Via lokomotivtävlingen inleddes sammanlagt sex lokomotivprojekt (Fortum&Metsä Group, Neste, Nokia, ABB, Kone och Sandvik). Målen för alla sex lokomotivprojekt och ekosystem är starkt förankrade i principen om hållbar utveckling och den gröna omställningen.

Den senaste utvecklingen i Finland 

Under åren 2008–2015 gick omkring 40 procent av Business Finlands finansiering till projekt som främjar resurseffektiva och klimatneutrala lösningar. Under rekordåret 2010 uppgick finansieringen till sammanlagt cirka 280 miljoner euro. Då användes energi- och miljöinriktning som uppföljningsindikator. Under samma period var forskningsfinansieringens andel av alla projekt som främjar resurseffektivitet och kolneutralitet cirka 40 procent, medan företagsfinansieringens andel var cirka 60 procent.

År 2016 skars Business Finlands innovationsfinansiering ned med 140 miljoner euro, vilket ledde till att verksamheten fokuserades på små och medelstora företag samt tillväxtföretag i stället för på forskning och storföretagsprojekt. Nedskärningen inriktades i hög grad på finansiering som främjar energi- och miljömålen, eftersom innovationsverksamheten inom denna sektor till stor del går ut på forskning, samtidigt som det är fråga om en kapitalintensiv sektor och de stora företagen därför spelar en viktig roll som lokomotiv i innovationsverksamheten. Samtidigt upphörde också flera betydande teknologiprogram.

Från år 2016 framåt har innovationsfinansieringen ökat något, och under de senaste åren har Business Finland återgått till att rikta sina finansieringstjänster också till forskningsgrupper och stora företag. 

I samtliga program som Business Finland lanserar, även andra program än de som direkt främjar resurssmarta och kolneutrala lösningar, har målen i Agenda 2030 identifierats och använts som specialvillkor.

Andra observationer om indikatorn

Business Finland har getts en mycket betydande roll i verkställandet av Finlands program för hållbar utveckling, som genomförs med stöd av Europeiska unionens RRF-finansiering (Recovery and Resielience Facility). Inom ramen för programmet är det möjligt att rikta finansiering till åtgärder som stödjer klimatneutralitet och motarbetandet av klimatförändringen.
Det bör dock noteras att utan RRF-medlen skulle den finansiering som kanaliseras till kunderna via Business Finland år 2022 minska med närmare 90 miljoner euro jämfört med i år. I praktiken innebär detta att Business Finlands minskande grundläggande resurstilldelning kommer att kompletteras tillfälligt med RRF-finansiering.

Ny information inväntas om förbrukningen av naturresurser

Förbrukningen av naturresurser enligt Raw Material Consumption-indelningen. (Källa: Finlands miljöcentral, på finska)

Indikatorn beskriver den inhemska förbrukningen av naturresurser, med avdrag för andelen export och relaterade dolda flöden samt med tillägg för andelen import. Som måttenhet i indikatorn används en massbaserad granskning av allt material som utvinns ur naturen uttryckt i miljoner ton. De olika förbrukningskategoriernas varierande miljökonsekvenser står inte i direkt samband med indikatorn.

Nuläget och den senaste utvecklingen i Finland 

De senaste uppgifterna om indikatorn hänför sig till 2015. Av denna anledning är det inte lätt att bedöma Finlands nuläge och den senaste utvecklingen. 

Användningen av naturresurser anknyter alltjämt till största delen till jordmaterial, som behövs i synnerhet för byggprojekt. Många investeringar kräver också material, t.o.m. nya vindkraftverk. Finland avviker från många andra EU-länder i det avseendet att metallmineral kan utvinnas även från inhemska källor. Sidostenarna i gruvor är tunga, och i Finland innefattar indikatorn gruvdrift, i motsats till sådana länder som inte har någon gruvdrift. Tillgångarna fördelar sig ojämnt i världen.

De datakällor som har bedömts av EU:s statistikkontor har dock i vissa fall bedömts utifrån andra indikatorer, såsom graden av cirkulär ekonomi, som anger andelen återvinningsmaterial i förhållande till all användning av naturresurser.

Enligt denna bedömning ökade användningen av återvinningsmaterial i EU något år 2020, till 12,8 procent.  Återvinningsmaterial användes mest i Nederländerna (31 %) och i Belgien (23 %), medan andelen återvinningsmaterial i Finland var endast 6,2 procent. År 2020 var graden av cirkulär ekonomi i fråga om metaller i genomsnitt 25 procent, icke-metalliska mineral (inkl. glas) 16 procent, papper och annan biomassa 10 procent.

Statistikpraxisen är inte nödvändigtvis helt enhetlig, men på grund av ekonomiernas struktur har graden av cirkulär ekonomi inget samband med återvinningsgraden, som mäter hur stor andel av allt använt material i hemlandet som går till återvinning.

Till exempel togs närmare 94 procent av allt papper och all kartong som förbrukades i Finland tillvara år 2020. Eftersom största delen av den finländska pappersproduktionen har gått till export, innebär det att en betydande del av allt papper som produceras här slutligen hamnar i någon annan cirkulär ekonomi. I hela Europa var återvinningsgraden i fråga om returpapper omkring 74 procent år 2020. Finland har i sitt program för cirkulär ekonomi för 2020 satt upp mål om att bland annat minska konsumtionen av icke förnybara naturresurser enligt RMC-indikatorn för naturresurser, fördubbla graden av cirkulär ekonomi i fråga om material från 2015 till 2035 samt fördubbla resursproduktiviteten under samma period.

Andra observationer om indikatorn

Målet att åstadkomma ett resurssmart och klimatneutralt samhälle utgör en omfattande helhet med komplicerade kopplingar till olika bakomliggande ekonomiska, naturvetenskapliga, sociala och miljörelaterade frågor. Även om det inte är möjligt att med hjälp av några indikatorer täcka alla dessa relaterade aspekter kan indikatorerna ändå illustrera vissa centrala variablers utveckling.

Indikatorn för användningen av naturresurser begränsas av att den baserar sig på massa: den ger endast en indirekt bild av användningens miljökonsekvenser och beaktar inte resursernas olikhet, såsom knapphet, förnybarhet eller ersättningsbarhet. RMC ger inte heller akt på vattnets betydelse.

Eftersom det finns strukturella skillnader mellan ekonomierna beskriver analyser av användningen av naturresurser på en helhetsekonomisk nivå inte till exempel industriaktörernas resurseffektivitet, specifika effektivitet eller energieffektivitet, som ofta är en avsevärt mer transparent och jämförbar indikator på aktörsnivå. Samtidigt beskriver inte heller en sådan indikator olika faktorer som är väsentliga med tanke på produkternas och tjänsternas livscykel, såsom livscykelutsläpp, produktens reparerbarhet, en lång livstid, eller möjlighet till återanvändning eller återvinning.