Den privata konsumtionen 2021
Finländarna lämnar alltjämt ett för stort klimatavtryck genom sin konsumtion

13.1.2022 13.39 | Publicerad på svenska 25.3.2022 kl. 10.48
Kuvituskuva artikkelliin. Kuvassa pojat keräävät mustikoista metsässä.

Det sätt på vilket människorna konsumerar i dag skapar inte välfärd på ett miljömässigt hållbart och socialt ansvarsfullt sätt. Den miljöbelastning som orsakas av boende, trafik och mat måste minskas avsevärt inom såväl den privata som den offentliga konsumtionen. Samtidigt gäller det att trygga människornas välfärd och möjligheter att på ett rättvist sätt tillfredsställa sina behov både i Finland och i hela världen.

Klimatutsläppen från konsumtionen är alltjämt för stora

Den privata konsumtionens koldioxidavtryck. (Källa: Regeringens klimatårsberättelse)

Genom att förändra konsumtionens mängd och art kan vi minska dess skadliga effekter på miljön och samhället. De miljöolägenheter som konsumtionen orsakar beskrivs som den privata konsumtionens genomsnittliga klimatavtryck och hur det utvecklas. Det har indelats i de olika huvudsektorerna av konsumtion, dvs. boende, trafik, livsmedel samt andra varor och tjänster.

Nuläget i Finland

Det genomsnittliga klimatavtrycket från finländarnas konsumtion var år 2019 över 10 ton, och man har inte lyckats minska utsläppen nämnvärt jämfört med tidigare år. År 2020 minskade klimatavtrycket sannolikt tillfälligt till följd av coronaviruspandemin. Tre fjärdedelar av de koldioxidutsläpp som finländarnas konsumtion ger upphov till kommer från boende, trafik och mat. För närvarande lämnar vi ett mångfaldigt större klimatavtryck än vad som anses vara globalt hållbart, dvs. cirka 2,5 ton.

Huvudmål 12 i Agenda 2030 går ut på att främja hållbara konsumtions- och produktionsmönster, och huvudmål 13 handlar om att vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser. I den klimatpolitiska planen på medellång sikt uppmuntras medborgarna till att minska sitt eget klimatavtryck med i genomsnitt 50 procent före år 2030. Detta mål stöder föresatsen i regeringsprogrammet om att Finland ska vara klimatneutralt före år 2035 och bli klimatnegativt strax därefter.

Den senaste utvecklingen i Finland

Finländarnas genomsnittliga konsumtionsbaserade klimatavtryck har under 2000-talet som högst varit över 13,5 ton per år. Förändringarna i konsumtionsstrukturen och de minskade specifika utsläppen från många konsumentvaror har bidragit till att minska klimatavtrycket från de finländska hushållen, men utsläppen har ökat hand i hand med konsumtionsutgifterna. Under åren 2000–2019 ledde de ökade konsumtionsutgifterna kalkylmässigt till att hushållens klimatavtryck blev 33 procent större, medan förändringen i konsumtionsstrukturen ledde till att klimatavtrycket minskade med 8 procent. Produkternas och tjänsternas förändrade utsläppsintensitet minskade klimatavtrycket med 21 procent. Den största förklarande faktorn bakom klimatavtrycket från hushållens konsumtion är inkomstnivån. Decilen med de högsta inkomsterna uppskattas lämna ett nästan tre gånger större klimatavtryck än decilen med de lägsta inkomsterna. I synnerhet de trafikrelaterade klimatutsläppen är större bland hushållen med de högsta inkomsterna.

Andra observationer om indikatorn

De växthusgasutsläpp som hushållens konsumtionsutgifter ger upphov till utgör cirka två tredjedelar av Finlands samtliga konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp, som även inkluderar de utsläpp som orsakas av investeringar och den offentliga konsumtionen. Indikatorn bygger på resultaten från Envimat-modellen. Utsläppen har uppgetts som koldioxidekvivalenter, som används som ett samlat mått på olika gaser. Modellen beaktar alla miljökonsekvenser som de varor och tjänster som används i det egna landet, och de investeringar som gjorts i det egna landet, orsakar under sin livscykel. Det annorlunda beräkningssättet gör att de konsumtionsbaserade resultaten skiljer sig från den landsspecifika produktionsbaserade utsläppsstatistiken.

Vi äter tills vidare inte enligt rekommendationerna

Konsumtion av olika livsmedel. (Källa: Naturresursinstitutet)

En övervägande vegetarisk kost enligt näringsrekommendationerna är ett bättre alternativ än en köttbaserad kost med tanke på både miljön och människornas hälsa. Kostutvecklingen beskrivs genom olika förändringar i konsumtionen av livsmedel.

Nuläget i Finland

På nationell nivå förändras den totala matkonsumtionen ganska långsamt, trots att kosttrenderna varierar i snabb takt. Skillnaderna mellan individernas matvanor och kostval är stora. Även människornas inkomster påverkar matkonsumtionen. År 2020 omfattades uppskattningsvis 318 000 finländare av den mathjälp som EU delar ut till de sämst ställda. Antalet har ökat något under de senaste åren.

Huvudmål 2 i Agenda2030 går ut på att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och uppnå en bättre kosthållning före år 2030. I Finland är överkonsumtion av mat och energihaltiga drycker ett större folkhälso- och miljöproblem än hunger. Finländarna konsumerar i genomsnitt mer kött än vad som är nödvändigt ut hälsosynvinkel. Vår köttdominerade kost belastar också miljön. Enligt Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendation och de inhemska näringsrekommendationerna bör man inte äta mer än ett halvt kilo rött kött och köttprodukter i veckan. Däremot bör man äta minst ett halvt kilo grönsaker och frukt varje dag. Konsumenternas och de offentliga aktörernas matval är viktiga förutom ur hälsosynvinkel även av den orsaken att de för egen del styr matproduktionen och dess miljökonsekvenser. Enligt delmål 12.3 i Agenda 2030 ska det globala matsvinnet per person i butik- och konsumentledet halveras till 2030.

Den senaste utvecklingen i Finland

Kurvan för den totala konsumtionen av kött, som länge pekat uppåt, har under de senaste åren börjat plana ut. Nuförtiden äter vi mindre än 80 kilo kött per år. Konsumtionen av rött kött har minskat under de senaste åren, medan konsumtionen av fjäderfäkött har ökat nästan fyrfaldigt från början av 1990-talet. I synnerhet kvinnor och ungdomar föredrar fjäderfäkött framför nöt- eller svinkött. Konsumtionen av grönsaker och frukt verkar ha slutat öka år 2020, men uppgifterna är förknippade med en viss osäkerhet. Konsumtionen av potatis har minskat från 60 kilo per år i början av 1990-talet till cirka 46 kilo per år, medan konsumtionen av ris har ökat från 4,6 kilo till 7 kilo. Konsumtionen av fisk har minskat något. En ökad konsumtion av ansvarsfullt fångad inhemsk fisk är att rekommendera med tanke på både miljö- och hälsomålen, förutsatt att de rekommendationer som getts till specialgrupper iakttas. Mat orsakar över en femtedel av konsumtionens klimatkonsekvenser, dvs. av klimatavtrycket. Största delen av de klimatkonsekvenser som orsakas av mat uppstår dels i samband med tillverkningen och användningen av gödslingsmedel, i form av kol- och kväveoxidutsläpp från åkrarna, dels direkt från djuren. Miljöolägenheter som följer av matproduktionen kan minskas exempelvis med hjälp av odlingstekniker eller genom att man utvinner energi ur spillning och avfall med hjälp av biogasanläggningar. Ett minskat matsvinn främjar också ett hållbart livsmedelssystem. Hushållens matsvinn uppgår till 20–25 kilo per person per år. Det totala matsvinnet i den finländska livsmedelskedjan är nästan fyra gånger större.

Andra observationer om indikatorn

Köttkonsumtionen anges i indikatorn i kilogram uppslaktat kött, dvs. rått kött inklusive ben. Konsumtionen av fisk anges i filévikt. I näringsrekommendationerna anges köttet i kilogram genomstekt kött, vilket i allmänhet motsvarar ungefär halva vikten av uppslaktat kött. Miljökonsekvenserna av en köttdominerad kost varierar mycket bl.a. beroende på köttypen, produktionsområdet och produktionssättet. Vissa konsumtionsuppgifter finns inte att få från alla år. I dessa fall har mängden antagits vara densamma som året innan. Det finns inget system för långsiktig uppföljning av matsvinnets mängd och art.

Utsläppen från personbilar håller på att minska, medan flygtrafiken utgör smärtpunkten inom trafiken

Koldioxidutsläpp från persontrafiken enligt mobilitetsform. (Källor: Lipasto/VTT)

Ett pålitligt och effektivt trafiksystem är en grundförutsättning för ett välfungerande samhälle. Trafiken medför också skadliga konsekvenser. Man kan minimera dessa genom att minska mobilitetsbehovet exempelvis med hjälp av distansarbete och samhällsplanering, genom att börja använda utsläppssnålare fordon, och genom att främja mobilitet som sker med muskelkraft på korta sträckor. Miljökonsekvenserna av trafiken beskrivs med hjälp av persontrafikens koldioxidutsläpp.

Nuläget i Finland

Utsläppen från persontrafiken domineras av biltrafiken och utrikes flygtrafiken. Till följd av coronaviruspandemin minskade trafikvolymerna särskilt under år 2020, och följaktligen minskade även de totala utsläppen. Utsläppen från vägtrafiken minskar i takt med att det blir vanligare med nya utsläppssnåla bilar med förbränningsmotor och elbilar. Det är svårt att minska utsläppen från flygtrafiken, i synnerhet om resandet återgår till samma tillväxtbana som före coronaviruspandemin.

I Finlands färdplan för fossilfria transporter, som godkändes år 2021, anges som mål att växthusgasutsläppen från den inhemska trafiken ska halveras före år 2030 och att nollutsläpp från trafiken ska bli verklighet senast år 2045. Programmet för att främja gång och cykling har som mål att den sammanlagda andelen gång och cykling av alla dagliga färdsätt ska öka till 38 procent före år 2030. Målen för de största stadsregionernas trafiksystem fastställs genom avtal om samordning av markanvändning, boende och trafik (MBT).

För att målen ska kunna uppnås måste ny utsläppssnål teknik tas i bruk och transportbehovet som helhet minskas, samtidigt som vardagsmiljöer som uppmuntrar till sund och hållbar rörlighet ska byggas upp.

Den senaste utvecklingen i Finland

Det totala utsläppen från vägtrafiken började minska måttligt för ungefär tio år sedan, trots att den totala trafikvolymen samtidigt ökade. I vägtrafiken håller de kalkylerade koldioxidutsläppen från nyregistrerade personbilar på att minska i allt snabbare takt, vilket i synnerhet beror på att utsläppen per körd kilometer från bilar som drivs med annan drivkraft än bensin och dieselbränslen (laddningsbara hybrider, el, gas, flexifuel) i genomsnitt är betydligt mindre än utsläppen från bilar som drivs med traditionella bränslen. Särskilt låga utsläpp når man genom att använda avfallsbaserad etanol eller diesel, biogas eller grön elektricitet som drivkraft. En faktor som bromsar upp minskningen av utsläpp är den stigande medelåldern för bilar. År 2008 körde finländarna i genomsnitt med en 9,9 år gammal bil, medan genomsnittsåldern för en personbil år 2020 var 12,5 år.

Andra observationer om indikatorn

Utsläppen från flygtrafiken har beräknats utifrån koldioxidutsläppen, utan beaktande av den s.k. strålningsdrivningskoefficienten, som används för att beskriva det faktum att flygtrafikens utsläpp högt uppe i atmosfären i verkligheten värmer upp klimatet uppskattningsvis åtminstone 2–3 gånger mer än de utsläpp som uppstår nära markytan. Genom att i indikatorn multiplicera utsläppsvärdena för utrikes flyg med en sådan koefficient kommer man nära personbilarnas utsläppsvärden. Utsläppen från sjötrafiken saknas helt och hållet i indikatorn.

Mängden kommunalt avfall ökar och avfallet utnyttjas inte tillräckligt mycket som material

Den totala mängden kommunalt avfall. (Källa: Statistikcentralen)

Ett ekonomiskt system som sparar råvaror, återvinner material effektivt och förebygger uppkomsten av avfall är en grundförutsättning för hållbar utveckling. Största delen av alla avfall uppstår i samband med byggen, jordbruk och produktionsprocesser. I synnerhet inom mineralutvinningsindustrin har avfallsmängden ökat i Finland. Förändringen i mängden kommunalt avfall och hur det behandlas beskriver hur väl samhället klarar av att utnyttja avfall som uppstår som en direkt följd av vår konsumtion och hantera olägenheter som dessa ger upphov till.

Kommunalt avfall i Finland, indelat enligt behandlingsmetod

Nuläget i Finland

År 2019 uppstod mer kommunalt avfall i Finland än någonsin tidigare under 2000-talet: sammanlagt drygt 3 miljoner ton. Jämfört med året innan ökade avfallsmängden med knappt tre procent. Inga större förändringar skedde i de inbördes andelarna för de olika sätten att hantera avfall. Räknat per person var mängden avfall över 565 kilo. Omkring två tredjedelar av allt kommunalt avfall uppstår i hushållen, och resten i samband med förvaltnings-, service- och näringsverksamhet. Det kommunala avfallets andel av allt material som ska klassificeras som avfall är i Finland endast cirka tre procent.

Enligt delmål 12.5 i Agenda 2030 ska mängden avfall väsentligt minskas till 2030 genom åtgärder för att förebygga, minska, återanvända och återvinna avfall. Det hör också till de grundläggande målen för cirkulär ekonomi att förebygga uppkomsten av avfall. Några exempel på hur man kan förebygga avfall och öka återvinningen är att främja ekologisk produktplanering, utveckla producentansvarssystem och nya affärsverksamhetsmodeller samt uppmuntra alla att ändra på sina konsumtionsvanor. Målen för återvinning av kommunalt avfall har stramats åt under de senaste åren. Enligt EU:s avfallsdirektiv är målet att kommunalt avfall återvinns till 50 procent år 2020, 55 procent år 2025, 60 procent år 2030 och 65 procent år 2035. Nyckeln till att minska uppkomsten av bioavfall är att förebygga matsvinn. Inom byggbranschen kan man optimera materialanvändningen i planeringen genom att förlänga byggnadernas livscykel och se till att byggnaderna kan användas för flera olika ändamål. Enligt EU:s avfallsdirektiv ska separat insamling av textilavfall ordnas före år 2025.

Den senaste utvecklingen i Finland

Den totala mängden kommunalt avfall har ökat under de senaste decennierna. Varje finländare producerar nuförtiden i genomsnitt omkring hundra kilo mer kommunalt avfall per år jämfört med för 20 år sedan. Deponeringen av kommunalt avfall på avstjälpningsplatser har upphört så gott som helt och hållet och ersatts huvudsakligen med avfallsförbränning, dvs. återanvändning av energi. Detta resulterar i att återanvändningsbart material går förlorat. Även utnyttjandet av kommunalt avfall som material, dvs. återvinningen, har ökat under de senaste tjugo åren. Återvinningens andel har ökat från cirka 30 procent till 43 procent. Under de senaste åren har särskilt den separata insamlingen av plast och bioavfall effektiviserats. Insamlingen av farligt avfall samt återvinningen av glas, små metallföremål, papper och kartong är välorganiserad i Finland. I fråga om återvinning av el- och elektronikavfall finns det mycket rum för förbättring. Lagstiftning och andra former av samhällelig styrning spelar en central roll när det gäller att lansera hållbara och återvinningsbara produkter, vars produktion, användning och förstöring inte ger upphov till sådant avfall som inte kan återvinnas.

Andra observationer om indikatorn

Definitionerna av avfall och statistikföringen av avfallssektorn varierar särskilt på internationell nivå. Finland använder i sin EU-rapportering den striktaste metoden för beräkning av återvinningsgraden. Vår återvinningsgrad skulle stiga till närmare 50 procent om Finland gjorde sina kalkyleringar på samma sätt som flera andra EU-länder.

Slutord

Konsumenternas val påverkar alla mål för hållbar utveckling. Såväl den privata som den offentliga konsumtionen är viktig. Den privata konsumtionen orsakar omkring fyra femtedelar och den offentliga konsumtionen omkring en femtedel av Finlands alla konsumtionsrelaterade växthusgasutsläpp. Det allmänna reglerar på ett betydande sätt även den privata konsumtionen genom lagar och föreskrifter samt genom att sporra till frivilliga åtgärder.

Ändringar som gjorts i indikatorerna

  • Indikatorerna för klimatavtrycket från den privata konsumtionen, konsumtionen av livsmedel, trafikutsläpp och kommunalt avfall har uppdaterats med de senaste tillgängliga uppgifterna.
  • Indikatorn för klimatavtrycket från den offentliga konsumtionen används inte längre, eftersom ingen uppdaterad information om den finns att tillgå efter år 2015.