Naturens och miljöns tillstånd 2020
Den biologiska mångfalden minskar, miljön måste skyddas ännu effektivare

6.3.2020 15.24
Den biologiska mångfalden minskar, miljön måste skyddas ännu effektivare

Finland misslyckades med sitt mål att hejda förlusten av biologisk mångfald fram till 2020. Totalt 12 procent av arterna och nästan hälften av naturtyperna i vårt land är utrotningshotade. Vår utveckling är inte ekologiskt hållbar. Även om vi lyckats reducera många typer av utsläpp avsevärt, belastar vi som helhet miljön alltför mycket.

 

Naturens mångfald fortsätter att utarmas

Bild: jordbruksområden med högt naturvärde och mängden murkna träd i ekonomiskogar. (Källa: Jordbruksområden och murkna träd Naturresursinstitutet)

Naturens mångfald och hur den bevaras utgör en central indikator på ekosystemens tillstånd. Mängden döda och murknande träd i skogarna kan tolkas som en indirekt indikator på skogsarternas mångfald, eftersom murkna träd är viktiga livsmiljöer för många arter. Andelen jordbruksområden med högt naturvärde, dvs. HNV-områden, (High Nature Value Farmland) anger antalet jordbruksmiljöer som har förutsättningar att upprätthålla en större mångfald av växt- och djurarter än vanligt. Arternas mångfald utgör grunden för ekosystemtjänster: ju mer den biologiska mångfalden minskar, desto svagare förutsättningar har vi att få det vi behöver av naturen för vår välfärd.

Nuläget i Finland

Finland är ett skogbevuxet och glesbebyggt land. Följaktligen är jord- och skogsbruket av stor betydelse för skyddet av mångfalden i Finland jämfört med de flesta andra europeiska länderna. En nationell bedömning från 2019 visar att 11,9 procent av våra arter av organismer är utrotningshotade. Jämfört med skogar i naturtillstånd finns det knappt om murkna träd i våra ekonomiskogar. I synnerhet traditionella miljöer på landsbygden som används för betesgång har minskat.

Finland hade tillsammans med de övriga EU-länderna förbundit sig att hejda förlusten av biologisk mångfald före år 2020. Samma mål hade satts upp redan till år 2010, men målen har inte uppnåtts. Tryggandet av naturens mångfald kräver ett omfattande nätverk av skyddsområden och i synnerhet tilläggsåtgärder utanför skyddsområdena. Mätt enligt skyddsområdenas areal ligger Finland nära det internationella genomsnittet. Naturskyddsområdena och ödemarksområdena täcker cirka tio procent av Finlands areal. Huvudmål 15 i Agenda2030 går ut på att skydda landbaserade ekosystem och hejda förlusten av biologisk mångfald. Enligt delmål 15.5 gäller det att vidta omedelbara och betydande åtgärder för att minska förstörelsen av naturliga livsmiljöer, hejda förlusten av biologisk mångfald och skydda och förebygga utrotning av hotade arter. Globalt sett krävs synnerligen effektiva naturvårdsåtgärder, eftersom det har beräknats att människans agerande leder till att arter dör ut 1 000 gånger snabbare i hela världen jämfört med den naturliga takt i vilken de dör ut på lång sikt.

Den senaste utvecklingen i Finland

Bild: Antalet utrotningshotade arter. (Källa: Rödlistade arter (på finska), Finlands miljöcentral)

Naturens mångfald har under 2000-talet som helhet utvecklats i en negativ riktning – mätt enligt antalet utrotningshotade arter har den takt i vilken den biologiska mångfalden försvagas t.o.m. ökat. Mellan 2010 och 2019 års nationella bedömningar av utrotningshotade arter försämrades situationen för 461 arter, medan den förbättrades för 263 arter. I fråga om 733 arter beror hotstatusen i första hand på förändringar i skogsnaturen och i fråga om 639 arter beror den på att öppna livsmiljöer har vuxit igen. Klimatförändringen och nya invasiva främmande arter i Finland blir allt starkare hotfaktorer. Största delen av de utrotningshotade arterna lever i södra Finland, men majoriteten av skyddsområdena finns i norra Finland. En utredning om utrotningshotade naturtyper visar att nästan hälften (48 %) av naturtyperna i vårt land är utrotningshotade. Exempelvis alla vårdbiotoper i Finland, såsom ängarna på landsbygden, är utrotningshotade. Arealen av jordbruksmarker som är värdefulla med tanke på sin biologiska mångfald har minskat drastiskt på lång sikt. Sammanlagt 76 procent av alla skogsnaturtyper är utrotningshotade. Mängden murkna träd i skogarna har ökat avsevärt i södra Finland från och med 1990-talet, men mängden är ändå liten jämfört med skogar i naturtillstånd. I skogarna i norra Finland har mängden murkna träd minskat. Av den uppföljningsdata om naturvårdande skötsel som insamlats om privata ekonomiskogar alltsedan år 1995 framgår att man under 2010-talet inte fokuserade lika mycket på att trygga naturens mångfald i samband med skogsavverkningar som under det föregående decenniet. En bedömning av biodiversitetspolitiken som publicerades år 2020 ger vid handen att de största faktorerna som äventyrar den biologiska mångfalden är skogsbruk, jordbruk, byggbranschen, föroreningar och klimatförändringen. Även om skyddet av mångfalden till många delar har effektiviserats har åtgärderna ändå inte varit tillräckligt effektiva för att säkerställa att de viktigaste målen uppnås.

Andra observationer om indikatorn

I 2019 års hotbedömning av arter klarade man av att bedöma situationen för knappt hälften (22 418) av våra kända arter. I fråga om de övriga arterna saknas tillräcklig information om nuläget. Det är möjligt att vissa sällsynta arter redan har försvunnit eller håller på att försvinna utan att det märks. Samtidigt är det möjligt att andelen utrotningshotade arter ökar på grund av att arter som tidigare varit tämligen okända fås med i bedömningen eller att individer som hör till en art som man trott att redan har dött ut hittas i samband med att uppföljningen preciseras. Den befintliga informationen är så pass utspridd att det är svårt att forma en helhetsbild över situationen, och uppgifter saknas om många arters och livsmiljöers långsiktiga utveckling. Man vet till exempel ytterst lite om hur antalet pollinerande insekter utvecklas. Informationsbristen och de naturliga förändringarna i ekosystemen gör det svårt att sätta upp mål och fastställa jämförelsenivåer för den biologiska mångfalden. Den internationella jämförelsen av skyddsområden försvåras av att definitionerna av skyddsområden varierar i olika sammanhang.

Den näringsbelastning som transporteras längs åar och älvar till Östersjön har minskat marginellt

Bild: Näringsbelastningen från åar och älvar till Östersjön. (Källa: Finlands miljöcentral, på finska och engelska)

Eutrofieringen är den miljöförändring som påverkar vattendragens tillstånd mest och tydligast. Eutrofieringen mäts utifrån mängden övergödande näringsämnen, kväve och fosfor, som transporteras längs Finlands åar och älvar för att slutligen hamna i Östersjön. När vattendragen övergöds försvagas människans möjligheter att utnyttja dem. Dessutom påverkar eutrofieringen den biologiska mångfalden och exempelvis vattenekosystemens förmåga att fungera som kolsänkor. I synnerhet blågrönalgernas förökning upplevs vara skadlig.

Nuläget i Finland

Det finns ett stort antal små och grunda vattendrag i Finland som lätt tenderar att eutrofieras. Även Östersjön är känslig för belastning av eutrofierande ämnen, som kommer såväl från marker och transporteras längs vattendragen som från havsbottnen i form av inre belastning samt även från luftföroreningar. Mängderna fosfor och kväve som transporteras längs åarna och älvarna till Östersjön ökade under år 2019 jämfört med föregående år. Detta berodde huvudsakligen på att åarnas och älvarnas vattenföring ökade. Östersjöns skyddskommission HELCOM har som mål att havet ska ha återställts till ett gott ekologiskt tillstånd senast 2021. Detta mål kommer inte att nås. Klimatförändringen gör det ännu svårare att uppnå målen. Under den milda vintern 2019–2020 hamnade exceptionellt stora mängder näringsämnen i åarna och älvarna med regnen, och när temperaturen i vattnen stiger ökar eutrofieringstakten.

Det hör till huvudmålen i Agenda2030 att bevara haven. Delmål 14.1 går ut på att till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen. Vidare fastställs i huvudmål 6 att tillgång till och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning ska säkerställas för alla. I enlighet med de mål som EU satt upp borde vattendragen ha varit i gott eller utmärkt ekologiskt tillstånd redan år 2015. Detta mål har inte uppnåtts för alla vattenområden på långt när. Målet med planerna för vatten- och havsvården, som i Finland godkänns av statsrådet, är att trygga åtminstone god status i yt- och grundvattnen och att se till att tillståndet i vatten med god status inte försvagas. Olägenheter som orsakas vattendragen till följd av eutrofierande utsläpp och utsläpp av andra skadliga ämnen samt vattenbyggande. Ett annat mål som satts upp handlar om att förbereda sig inför risker som orsakas av klimatförändringen, såsom översvämningar och torka, samt att se till att den biologiska mångfalden i vattenmiljön bevaras och att strandområden sköts och används på ett hållbart sätt

Den senaste utvecklingen i Finland

Vattendragens eutrofiering har lindrats i de mest belastade områdena. Det beror på att utsläppen från punktbelastningskällor har reducerats med hjälp av effektivare vattenrening. Som helhet är näringsbelastningen fortfarande alltför stor. Vattendragen återhämtar sig dessutom långsamt från den tidigare belastningen. Tillståndet är oroväckande i många enskilda sjöar samt i Skärgårdshavet och i Finska viken. Den ekologiska klassificering som används för att beskriva vattendragens status visar att det ekologiska tillståndet är utmärkt eller gott i största delen av sjöarna arealmässigt (85 %) och i största delen av åarna och älvarna längdmässigt (65 %). Av kustvattnen anses endast 25 procent ha utmärkt eller god status enligt klassificeringssystemet.

Mängden näringsämnen som transporteras längs åarna och älvarna till Östersjön är i dag på så gott som samma nivå som på 1970-talet. Det att näringsnivån i åarna och älvarna fortfarande är så hög beror framför allt på belastningen från jordbruket. Positivt med tanke på jordbruket är det faktum att näringsöverskottet på åkrarna har minskat jämfört med nivån på 1990-talet tack vare att konstgödslingen preciserats. Nya studier ger vid handen att de långsiktiga näringsutsläpp som orsakas av behandling av skogsmark sannolikt är mycket större än vad man tidigare uppskattat. De naturliga variationerna i vattenflödet påverkar i hög grad bortsköljningen av näringsämnen. Det finns en risk att de förändringar i regnmängder och tjäldjup som klimatförändringen orsakar leder till ökad bortsköljning. Bortsköljningen kan påverkas bland annat genom olika odlingsmetoder. De största utmaningarna när det gäller eutrofierande belastning handlar i nuläget om att hantera den diffusa belastningen och sluta näringscyklerna så att näringsämnena inte transporteras till vattendragen, utan till exempelvis åkrarna, där de kan utnyttjas i livsmedelsproduktionen.

Andra observationer om indikatorn

Eutrofieringen har samband med andra faktorer som påverkar vattnens status. När vattnens status bedöms gäller det att beakta inte bara de utsläpp som kommer från mark, utan också annan typ av belastning som människan orsakar, såsom fartygstrafik, vattenbyggande och fjärrtransport av utsläpp via atmosfären. Även om oljeutsläppen i Östersjön har minskat ökar ändå risken för betydande miljöskador i och med att fraktvolymerna i fråga om olja och kemikalier pekar stadigt uppåt. Vattenekosystemen belastas även av bullret från båt- och fartygstrafiken samt mikroskopiska plastavfall som kommer från olika källor.

Vi andas ren luft; exponeringen för luftburna partiklar bör minskas

Bild: Svavel- och kväveutsläpp samt utsläpp av luftburna partiklar i Finland. (Källa: Finlands miljöcentral)

Utsläppen i luften har minskat avsevärt i fråga om många skadliga ämnen i Finland under de senaste decennierna. Luftkvaliteten beskrivs med hjälp av sura svavel- och kväveföreningar samt mängden utsläpp av luftburna partiklar.

Nuläget i Finland

Luftkvaliteten i Finland är i internationell jämförelse mycket god. Ändå uppstår det betydande hälsorisker i synnerhet i stadslika områden, där det finns många olika utsläppskällor och ett stort antal människor som blir exponerade för utsläppen. Problem uppstår i synnerhet under kalla vintrar, när småhus värms upp med vedeldning, och på vårarna när luften är full med fina partiklar från trafiken. Luftföroreningar har beräknats orsaka omkring 2 000 förtida dödsfall och cirka 20 000 förlorade friska levnadsår i Finland varje år. Luftburna partiklar, som uppkommer främst genom småskalig vedeldning, orsakar flest men för hälsan. Eldstäderna i bastur, stugor och bostäder orsakar över hälften av alla utsläpp av luftburna partiklar i Finland. Utsläppen från stora anläggningar har minskats effektivt och styrts bort från människornas andningshöjd.

Luftkvaliteten nämns i många Agenda2030-mål. Bland annat bör man minska städernas negativa miljöpåverkan genom att ägna särskild uppmärksamhet åt luftkvalitet (delmål 11.6). Målet med det nationella luftvårdsprogrammet 2030, som godkänts av statsrådet, är att minska de olägenheter för hälsan som orsakas av luftföroreningar och att öka trivseln i människornas livsmiljö. Programmet bygger på EU:s direktiv om nationella utsläppstak, som strävar efter att minska de olägenheter för hälsan som orsakas av luftföroreningar fram till år 2030. Finlands nuvarande åtgärder räcker till för att uppfylla de EU-baserade skyldigheterna att minska mängderna svaveldioxid, kväveoxid, avdunstande organiska föreningar, luftburna partiklar och ammoniak. Dessa åtgärder är dock inte tillräckligt effektiva för att i betydande grad minska olägenheterna för hälsan. Gränsvärdena för luftburna partiklar överskrids i regel inte i Finland.

Den senaste utvecklingen i Finland

Mängden sura kväveutsläpp har minskat till mindre än hälften och mängden svavelutsläpp till en sjättedel av 1990 års nivå. De största utsläppsminskningarna skedde redan före 1990-talet tack vare de bränsleval som gjordes inom energiproduktionen och industrin och den effektivare utsläppsrengöringen. De luftburna partiklarna är med tanke på människornas hälsa alltjämt en betydande fråga. Utsläppen av luftburna partiklar minskade snabbt i början av 1990-talet, och under de senaste åren har minskningen fortsatt i långsammare takt. De luftburna partiklar som är mindre än 2,5 mikrometer i diameter är skadligast för hälsan.

Andra observationer om indikatorn

Luftkvaliteten påverkas av många olika faktorer, som inte kan slås samman till en enda indikator. I synnerhet förbränningsprocesser ger upphov till utsläpp av exempelvis tungmetaller, långsamt nedbrytbara organiska miljögifter och sot, som sätter ytterligare fart på klimatförändringen.

Miljöskadliga stöd utbetalas alltjämt

Ekonomisk styrning är ett centralt verktyg när det gäller att minska olägenheter för miljön. Samhället uppmuntrar med hjälp av olika miljövårdsrelaterade direkta och indirekta ekonomiska stöd både medborgarna och företagen att minska på verksamhet som är skadlig för miljön. Miljöbeskattningen tjänar samma syfte. Vissa ekonomiska stöd som beviljas för andra ändamål medför oavsiktligt olägenheter för miljön. Dessa kallas för miljöskadliga stöd.

Nuläget i Finland

De miljöskadliga stöden granskas i samband med statens budgetproposition. I den första budgetpropositionen för 2020 uppgick de till totalt cirka 3,6 miljarder euro. Beloppet var närmare hundra miljoner större än året innan. Dessa stöd riktar sig huvudsakligen till energi-, trafik- och jordbrukssektorn. Det största sammanlagda beloppet av dessa stöd som måste betraktas som miljöskadliga gick till trafiksektorn, över 1,4 miljarder euro. Stödet till energisektorn var drygt 1,1 miljarder euro och stödet till jordbrukssektorn knappt 1,1 miljarder euro. Utöver dessa beviljade staten år 2020 också många olika specialstöd som kompensation för ekonomiska förluster som orsakades av de åtgärder som vidtogs för att bromsa coronapandemin (COVID-19). En del av dessa stöd, i synnerhet de som beviljades flygtrafiken, var skadliga för miljön. Den internationella flygtrafikens befrielse från bränsleskatt och andra skatteförmåner ingår inte i de ovan nämnda stöden.

Jämförelse med målnivåerna

Det principiella målet för en ekologiskt hållbar utveckling är att inga miljöskadliga stöd beviljas över huvud taget. Målet i EU:s sjunde miljöhandlingsprogram var att alla miljöskadliga stöd ska avskaffas före år 2020. I anslutning till vissa temaområden har preciserade mål satts upp. Enligt biodiversitetskonventionen borde alla stöd som är skadliga för den biologiska mångfalden senast år 2020 ha avskaffats, slopats gradvis eller setts över så att stödens negativa effekter minimeras eller elimineras. I Agenda2030-målen betonas att ineffektiva subventioner av fossila bränslen (delmål 12c) och subventioner som bidrar till överfiske (delmål 14.6) ska avskaffas. När stöden avskaffas gäller det att observera att sådana stöd som är skadliga med tanke på miljön kan ha betydande positiva effekter med avseende på andra politiska mål. Vidare ska man ge akt på eventuella konsekvenser för den internationella konkurrenskraften. Om stöden avskaffas utan tillräckligt övervägande kan det till exempelvis sporra företagen att flytta sin industriproduktion till sådana länder där miljöregleringen inte är lika strikt.

Den senaste utvecklingen i Finland

Det finns inget pålitligt och tillräckligt entydigt sammandrag över utvecklingen av det totala beloppet av miljöskadliga stöd på lång sikt. I en utredning som publicerades 2013 uppskattades det totala beloppet av stöd som kan vara skadliga för miljön uppgå till cirka tre miljarder euro per år. Stöden består till största delen av sänkta skattesatser och andra indirekta stöd genom vilka man exempelvis strävar efter att upprätthålla sysselsättningen i en etablerad bransch. Ett exempel på ett företagsstöd som fortsättningsvis är skadligt för miljön är den sänkta skattesatsen för torv. Det sporrar till fortsatt användning av torv som energikälla, vilket ger upphov till stora koldioxidutsläpp och skadliga konsekvenser för naturen och vattendragen. Detta skattestöd ökade från knappt 80 miljoner euro under åren 2012–2013 till närapå 200 miljoner euro år 2020. Det ska nu skäras ned enligt ett beslut som fattades 2020. Återbäringarna av energiskatter inom industrin, kompensationsstödet för utsläppshandel och det stöd som sänkt priset på paraffinisk diesel är betydande stödformer, som staten nu beslutat att avskaffa och delvis ersätta. De uppgick till sammanlagt cirka 500 miljoner euro.

Andra observationer om indikatorn

Det är svårt att definiera miljöskadliga stöd, eftersom dessa stöd har många olika direkta och indirekta effekter. Genom att stöda användningen av el försvagar man exempelvis incitamentet att spara energi, men samtidigt kan stödet sporra en övergång från sådan energi som bygger på fossila bränslen. Kompensationsbidrag upprätthåller jordbruk, som belastar miljön, men möjliggör förutom livsmedelsproduktion också miljömässiga fördelar, såsom ett öppet landsbygdslandskap, som är viktigt för många olika arter. Definitionen och gallringen av stöden försvåras också av förändringsmotståndet och av de kraftiga skillnaderna mellan olika intressentgruppers synsätt. Det behövs en fortsatt diskussion om hur stöden bör definieras och om stödens ändamål och konsekvenser. Diskussionen bör på ett transparent sätt lyfta fram olika intressen, så att eventuella negativa konsekvenser som avskaffandet eller omriktandet av stöden kan få för exempelvis sysselsättningen eller den internationella konkurrenskraften kan identifieras och förebyggas.

Slutord

Naturen är grunden till vår välfärd. Alla förnybara naturresurser kommer från den levande naturen, och en livskraftig natur är således en förutsättning för hållbar utveckling. Användningen av icke förnybara naturresurser, såsom olja och mineral, påverkar naturen, och naturens processer behandlar också många typer av avfall och utsläpp som uppkommer genom människans verksamhet. Till exempel när det gäller att stävja klimatförändringen är det av väsentlig betydelse att naturen klarar av att lagra och binda koldioxid.

Ändringar som gjorts i indikatorerna

  1. Indikatorn har uppdaterats med de senaste tillgängliga uppgifterna. En nationell bedömning av den biologiska mångfalden sammanställs med cirka tio års mellanrum.
  2. Indikatorn har uppdaterats med de senaste tillgängliga uppgifterna.
  3. Indikatorn har uppdaterats med de senaste tillgängliga uppgifterna.
  4. Det finns ingen täckande tidsserie över stöd som är skadliga för miljön. Indikatorn bygger därför på en kvalitativ beskrivning.


Jari Lyytimäki, Finlands miljöcentral