Ojämlikhet i samhället 2020
Antalet personer som får långvarigt utkomststöd minskade före coronapandemin

12.4.2021 10.13
Antalet personer som får långvarigt utkomststöd minskade före coronapandemin

Ojämlikhet är ett globalt problem. Ökad ojämlikhet är en utmaning för i synnerhet en socialt hållbar utveckling och påverkar dessutom i hög grad också andra delområden inom hållbar utveckling. Ojämlikhet återspeglar sig till exempel i inkomstskillnader och marginalisering samt i människornas hälsa, välbefinnande, tillfredsställelse med livet, utbildning, framtidstro och egna påverkansmöjligheter. Ojämlikhet kan vara ett resultat av såväl långa utvecklingsförlopp som oväntade, plötsliga händelser. De olika dimensionerna av ojämlikhet är också starkt kopplade till varandra och påverkar förutom människors välbefinnande, ekonomi och sysselsättning också bland annat samhällsfreden.

Inkomstskillnaderna ökar inte längre, men skillnaderna är fortfarande betydligt större än på 1990-talet

Bild: Ginikoefficienten, låginkomstgraden, inkomstutvecklingen för den minsta och den största decilen. (Källa: Statistikcentralen, länkar i bildtexten)

Inkomstskillnader kan mätas med olika indikatorer. Den vanligaste indikatorn som brukar användas är ginikoefficienten, som mäter de relativa inkomstskillnaderna. Koefficienten beräknas utifrån de disponibla inkomsterna efter skatter och transfereringar. I ett samhälle där alla har exakt lika stora inkomster är ginikoefficientens värde noll. Om alla inkomster är koncentrerade till en enda person, får ginikoefficienten värdet 100. Inkomstskillnader som understiger värdet 25 kan betraktas som små.

Ett annat sätt att mäta ojämlikheten i inkomstfördelningen är att beräkna låginkomstgraden, dvs. fattigdomsgraden, varvid låginkomstgränsen i allmänhet definieras som 60 procent av landets medianinkomst. (Med median avses det mittersta värdet av befolkningens inkomster, om de ordnas i storleksordning.) Alla de vars inkomster inte når över denna gräns klassificeras som låginkomsttagare. Till exempel förhållandet mellan inkomsterna i den högsta och den lägsta inkomstdecilen eller realinkomsternas utveckling kan användas som mått på förändringar som sker i toppen och botten av inkomstfördelningen. De inkomstandelar för inkomstdecilerna med de högsta respektive de lägsta inkomsterna som används i detta sammanhang anger inkomstandelen i procent av hela befolkningens inkomster. Den grafiska representanten visar hur stor andel av samtliga inkomster som decilen med de högsta inkomsterna och decilen med de lägsta inkomsterna fick varje år.

Faktorer som leder till en gynnad respektive missgynnad ställning har en tendens att ansamlas. I synnerhet en ekonomiskt missgynnad ställning, hälsorisker och en kortare förväntad livslängd koncentrerar sig ofta till samma människor. En missgynnad ställning tenderar dessutom att gå i arv från en generation till en annan.

Nuläget i Finland

Den senaste statistiken från år 2018 visar att ginikoefficienten har ökat en aning under de senaste åren. År 2018 var ginikoefficienten i Finland 28 (disponibla inkomster, inkl. försäljningsvinster).
Enligt den senaste statistiken från år 2018 är låginkomstgraden i Finland 11,8 procent. Den första inkomstdecilens inkomstandel har hållits stadigt på något under fem procent, medan den tionde inkomstdecilens inkomstandel har ökat en aning under de senaste åren. Låginkomstgraden sjönk med 0,3 procentenheter från föregående år.

Den senaste utvecklingen i Finland

Enligt Statistikcentralen ökade inkomstskillnaderna i Finland i slutet av 1990-talet snabbast jämfört med alla OECD-länder. Det uppsving som började efter medlet av 1990-talet ledde till att inkomstandelen för decilen med de högsta inkomsterna (och i synnerhet för den procentandel som förtjänade mest) ökade.

Efter 2008 har den kraftiga ökningen av inkomstskillnaderna avstannat, och exempelvis ginikoefficienten och inkomstandelarna för decilen med de lägsta inkomsterna och decilen med de högsta inkomsterna har uppvisat en fortsatt relativt stabil utveckling. Det bör dock noteras att den ekonomiska ojämlikheten alltjämt ligger på en högre nivå jämfört med 1990-talet. Mätt enligt ginikoefficienten ligger bland annat de övriga nordiska länderna samt Holland och Österrike på ungefär samma nivå som Finland. 

Det att låginkomstgraden sjönk under recessionen på 1990-talet kan huvudsakligen förklaras med att befolkningens medelinkomst minskade, varvid även låginkomstgränsen sjönk. Följaktligen befann sig plötsligt en del låginkomsttagare ovanför låginkomstgränsen. En motsvarande utveckling har skett även efter den recession som började år 2008. Låginkomstgradens utveckling i hushåll med barn sammanfaller ganska långt med utvecklingen av låginkomstgraden som helhet. År 2018 var låginkomstgraden i hushåll med barn 9,1 procent. Det innebar en minskning på 0,4 procentenheter från året innan.

Andra observationer om indikatorn

Förmögenhetsskillnader är en annan central faktor som beskriver ekonomisk ojämlikhet. I Finland ökade förmögenhetsskillnaderna i slutet av 1990-talet samtidigt som även de övriga inkomstskillnaderna ökade. När det gäller inkomstskillnader har utvecklingen efter millenniets början varit relativt stabil, men detsamma kan dock inte sägas om förmögenhetsskillnaderna: Förmögenhetsskillnaderna har ökat under det löpande millenniet, och även efter den ekonomiska krisen år 2008. Medan de disponibla medlen ökade mest bland decilen med de lägsta inkomsterna under åren 1966–1990, var utvecklingen helt den motsatta under åren 1990–2017. Under den sistnämnda perioden ökade medlen bland decilen med de högsta inkomsterna med 0,2 procentenheter. Samtidigt rasade siffran för decilen med de lägsta inkomsterna med 4,1 procentenheter.

Bland den ena procent av befolkningen som är rikast med avseende på nettoförmögenhet ökade dessutom andelen nettoförmögenhet under recessionen, dvs. under åren 2009–2016.

Antalet personer som får långvarigt utkomststöd minskade; pandemin medför förändringar

Bild: Andel personer som fått långvarigt utkomststöd inom olika åldersgrupper. (Källa: Institutet för hälsa och välfärd)

Utkomststöd är ett behovsprövat stöd som beviljas i sista till en person eller familj, vars inkomster inte räcker till för de nödvändiga dagliga utgifterna. Antalet klienter som får utkomststöd kan användas som indikator på dels arbetslöshetens utveckling, dels de primära transfereringssystemens funktion.

I nordisk jämförelse har Finland stora andelar mottagare av utkomststöd i förhållande till folkmängden, om än förmånens innehåll och kriterierna för hur den beviljas varierar mellan de olika länderna. Ur perspektivet för hållbar utveckling kan det allmänt konstateras att ett samhälle där en stor andel av befolkningen får utkomststöd inte står på hållbar grund.  

Nuläget i Finland

Antalet mottagare av grundläggande utkomststöd ökade som en följd av den recession som började år 2008. I och med att det grundläggande utkomststödet överfördes till FPA:s ansvarsområde i början av 2017 ökade antalet stödmottagare med mer än 40 000 personer från 2016 till 2018. År 2019 minskade antalet mottagare av långvarigt utkomststöd bland alla andra åldersgrupper förutom bland dem som fyllt 65 år. Totalt 28 procent av mottagarna av utkomststöd fick långvarigt utkomststöd, dvs. i 10–12 månader.

Sammanlagt 8,2 procent av befolkningen och 9,5 av alla hushåll fick utkomststöd år 2019. Utkomststöd beviljades sammanlagt 298 017 hushåll och 452 991 personer. År 2019 fick totalt 408 393 personer i hela Finland långvarigt utkomststöd, vilket motsvarar 7,4 procent av befolkningen.
I det stora hela minskade antalet hushåll som får utkomststöd med 2,3 procent och antalet personer som får utkomststöd med 2,7 procent år 2019 jämfört med år 2018. Utgifterna för utkomststödet minskade med 4,7 procent. 

Den senaste utvecklingen i Finland

Den minskning i antalet mottagare av utkomststöd som skedde under 2019 blir sannolikt kortvarig, eftersom många människors situation har försämrats på grund av coronapandemin. I och med coronakrisen ökade antalet mottagare av grundläggande utkomststöd i april 2020, och flera personer fick stöd under vårmånaderna än under sommaren 2019. Antalet personer som får grundläggande utkomststöd är i allmänhet störst under somrarna, då många studerande och nyutexaminerade behöver stöd efter att deras studier har upphört tillfälligt eller slutligt.

Särskilt de unga, och framför allt unga kvinnor, har drabbats av ekonomiska problem i och med krisen. De unga är överrepresenterade bland mottagarna av utkomststöd även i normalläge. Det beror på att de har en osäker ställning på arbetsmarknaden, knappa besparingar och obetydlig förmögenhet, och dessutom är villkoren för utkomstskydd striktare för arbetslösa personer under 25 år. Coronakrisen har lett till att dessa utmaningar blivit verklighet för många ungdomar.

Andra observationer om indikatorn 

Antalet mottagare av utkomststöd har som helhet också samband med konjunkturuppgångar och konjunkturnedgångar och därigenom med exempelvis sysselsättningen. Detta visar till exempel utvecklingen efter år 2008. Siffrorna påverkas snabbt av konjunkturnedgångar, men betydligt långsammare av konjunkturuppgångar. Ett högt antal mottagare av grundläggande utkomststöd återspeglar generellt sett också en låg grundskyddsnivå: eftersom utkomststödet är en förmån som beviljas i sista hand innebär det att nivån på de övriga förmåner som de personer som har rätt till utkomststöd får är otillräcklig i förhållande till de utgifter som kan betraktas som nödvändiga. Som exempel kan nämnas att närmare 40 procent av dem som får arbetsmarknadsstöd även får grundläggande utkomststöd. Även de som får dagpenning till minimibelopp har ofta också rätt till grundläggande utkomststöd. I synnerhet i huvudstadsregionen är det många gånger så att det grundläggande utkomststödet behövs för att täcka höga boendekostnader.

Ungdomarna i Finland är betydligt nöjdare med sitt liv än ungdomarna i Europa i genomsnitt

Bild: Tillfredsställelse med livet bland unga vuxna. (Källa: European Social Survey)

En av de bästa indikatorerna på människornas välfärd anses vara hur nöjda de är med livet. Detta hänger samman med hållbar utveckling exempelvis via människornas framtidstro och förtroende: lycka och tillfredsställelse med livet skapar framtidstro och tro på de möjligheter som samhället erbjuder, i synnerhet bland de unga.

Nuläget i Finland

De nyaste resultaten är från år 2018, då 88,8 procent av alla unga vuxna var nöjda med sitt liv. Statistiken European Social Survey visar att tillfredsställelsen med livet ökade bland unga vuxna i Finland i början av 2000-talet. Från år 2008 har utvecklingen varit ganska stabil.

Andra observationer om indikatorn

Statistiken över hela Europa visar att 76 procent av ålderskategorin unga vuxna var nöjda med sitt liv år 2018. Nöjdheten bland ungdomarna var betydligt högre i Finland än i Europa i genomsnitt. Endast 67,3 procent av alla invånare över 25 år i hela Europa var nöjda med sitt liv, men i Finland är nöjdheten bland den äldre ålderskategorin t.o.m. något högre än bland de yngre, 89 procent.

Antalet kvotflyktingar ökar, antalet asylsökande ökade före pandemin

Bild: Antal kvotflyktingar (Källa: Migri)

Indikatorn anger antalet kvotflyktingar som anlänt till Finland, och antalet personer som beviljats asyl. Med denna indikator mäts hur väl Finland bär sitt ansvar för globala problem som återspeglar sig i flyktingarna och deras ställning. 

Nuläget i Finland

Under 2015 ökade antalet flyktingar kraftigt i hela världen. Konsekvenserna av olika konflikter i världen återspeglade sig även i Finland, och antalet asylsökande ökade avsevärt. De höga siffrorna visar hur akut flyktingarnas situation är och hur omfattande problem det är fråga om. Följande statistik visar i vilken mån Finland bär sin del av den internationella solidariteten och det internationella ansvaret. För tillfället är det krisländernas grannar som bär det största ansvaret: majoriteten av världens flyktingar finns i utvecklingsländer.

Bild: Positiva beslut om asyl (Källa: Migri)

Den senaste utvecklingen i Finland

Antalet kvotflyktingar som anlänt till Finland ökade under 2014 och minskade under 2018 till en nivå som närmade sig nivån år 2011 och tidigare. En kvotflykting är per definition en person som FN:s flyktingorganisation, dvs. UNHCR, anser vara flykting och som har beviljats uppehållstillstånd inom ramen för den flyktingkvot som fastställts i statsbudgeten. Finland lägger i sin kvotpolitik särskild vikt vid vidarebosättning av de mest sårbara grupperna. Exempel på dessa grupper är barnfamiljer och svårt utsatta kvinnor (änkor, ensamförsörjare, ensamma). Varje år har cirka 10 procent av kvoten reserverats för mottagning av flyktingar som klassificerats som nödfall.

Riksdagen beslutar varje år i samband med godkännandet av statsbudgeten hur många kvotflyktingar Finland förbinder sig att ta emot. I regeringsprogrammet konstateras att Finland ska ta emot minst 850 kvotflyktingar år 2020. Därefter varierar antalet mellan 850 och 1 050 från år till år beroende på hur många personer som söker asyl. År 2019 anlände 891 kvotflyktingar till Finland. En nordisk jämförelse visar att Norge tar emot över 3 100 kvotflyktingar år 2020, och Sverige har länge hållit fast vid en kvot på 5 000 personer.

Andra observationer om indikatorn

Antalet asylsökande som anlände till Finland ökade kraftigt i synnerhet år 2015. Av Migris årliga statistik över asylbeslut framgår att en stor del av alla asylansökningar som lämnades in år 2015 har registrerats på 2016 års sida. Av alla registrerade ansökningar år 2016 beviljades 7 745 personer asyl. Antalet asylansökningar och positiva asylbeslut är inte direkt sinsemellan jämförbara under ett och samma år, eftersom behandlingen av en ansökan som registrerats under ett visst år kan pågå ännu exempelvis följande år. Under åren 2017–2019 har antalet asylansökningar varit mindre, om än siffrorna började stiga igen förra året. År 2019 sökte sammanlagt 676 300 asylsökande internationellt skydd i någon av Europeiska unionens nuvarande medlemsstater (EU-27), dvs. 11,2 procent fler än år 2018. Detta var första gången efter 2015 som antalet asylansökningar ökade från året innan. År 2019 beviljades 2 959 sökande asyl i Finland. I Sverige beviljades sammanlagt 19 000 sökande asyl samma år.

Slutord

Indikatorkorgen för ojämlikhet i samhället innehåller sådana indikatorer som fokuserar särskilt på ekonomisk ojämlikhet. Därtill ger man också akt på hur nöjda människorna är med sitt liv, vilket i hög grad har samband med deras välbefinnande och i vilken mån Finland tar ansvar för att minska på den globala ojämlikheten. Därtill hänger ojämlikhet samman med flera indikatorer i andra korgar för uppföljning av hållbar utveckling, såsom hälsa, delaktighet och utslagning.
En ny indikator som lades till i denna korg i samband med uppdateringen var antalet personer som får långvarigt utkomststöd. Till övriga delar gjordes inga nämnvärda ändringar i statistiken och perspektiven jämfört med året innan. 

Källor och mer information:

Anna-Stiina Lundqvist, FPA