Utredning: Regeringsprogrammets energi- och klimatmål kan uppnås
De energi- och klimatmål som Sipiläs regering har satt upp för 2030 ska bana väg för ett koldioxidsnålt samhälle. Den viktigaste slutledningen av konsekvensbedömningarna i energi- och klimatstrategin är att de föreslagna riktlinjerna gör att Finland kan uppnå både EU:s mål för minskade utsläpp inom ansvarsfördelningssektorn, dvs. sektorn som inte omfattas av utsläppshandeln, och de nationella målen i fråga om att öka den förnybara energin, minska användningen av fossila bränslen och att bli självförsörjande när det gäller energinanskaffningen. Den största tillväxtpotentialen gäller användningen av inhemska träbaserade råvaror, som minskar skogarnas kolsänkor och kan öka belastningarna på den biologiska mångfalden.
Forskningsprojektet Keiju (Kestävä energia- ja ilmastopolitiikka sekä uusiutuvien rooli Suomessa), som handlar om hållbar energi- och klimatpolitik samt förnybara energikällors roll i Finland, ger en heltäckande bild av energi- och klimatpolitiken. Inom ramen för projektet har man gjort en helhetsmässig utredning av Finlands möjligheter att kostnadseffektivt och konsekvent uppnå de energi- och klimatmål som fastställts i regeringsprogrammet, klimatlagen och Europeiska unionen. Projektet har genomförts i samarbete med Teknologiska forskningscentralen VTT Ab (VTT), Finlands miljöcentral (Syke), Naturresursinstitutet (Luke), Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Helsingfors universitet (HY). VTT ansvarade för helheten. Rapporten har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2016.
Enligt VTT:s beräkningar behöver utsläppen av växthusgaser inom ansvarsfördelningssektorn, dvs. sektorn som inte omfattas av utsläppshandeln, minskas ytterligare med drygt 5,3 Mt CO2-ekv (koldioxidekvivalent) år 2030. I beräkningarna har man utgått från att de internationella flexibilitetsmöjligheterna används för 0,7 Mt CO2-ekv, varvid minskningsbehovet i Finland uppgår till 4,6 Mt CO2-ekv år 2030. Av detta skulle cirka 2,6 Mt förverkligas inom transportsektorn, eftersom man utgår från en bio-andel på 30 procent av det sålda bränslet i vägtrafiken samt att transportsystemen och rörligheten blir effektivare. Utsläppen minskar också inom de övriga ansvarsfördelningssektorerna, t.ex. vad gäller den separata uppvärmningen av byggnader samt jordbruket, arbetsmaskiner, F-gaser och avfallshantering.
Uppnåendet av målen i regeringsprogrammet
Enligt beräkningarna ökar andelen förnybar energi redan år 2020 till cirka 43 procent av den slutliga förbrukningen av energi, vilket är mycket mer än det mål på 38 procent för den förnybara energin som EU har fastställt för Finland. Målet i regeringsprogrammet om att andelen förnybar energi ska ökas till 50 procent under 2020-talet kommer med nöd och näppe att uppnås före 2030. När det gäller den förnybara elproduktionen bedöms produktionen av solel växa märkbart. Vindkraftens utveckling kommer däremot att bromsas upp, eftersom produktionsstödet till nya vindkraftverk slopas, men utan det beräknade nya vindkraftverket 2 TWh skulle målet för den förnybara energin för 2030 inte uppnås.
Om andelen biobränslen i vägtrafiken ökas till 30 procent av det sålda bränslet och om målen för gas- och elbilar uppnås, ökar andelen förnybar energi i vägtrafiken till cirka 32 procent. En stor del av biobränslet hör till andra generationens biobränslen som produceras av inhemska råvaror.
Det mål om en självförsörjning på 55 procent av energianskaffningen och den halvering av användningen av importerad olja som energikälla som gäller de inhemska behoven kan nätt och jämnt uppnås genom de åtgärder som fastställts i strategin. I strategins beräkningar för konsekvensbedömningarna uteslöts inte användningen av stenkol helt och hållet. Därför uppgår användningen av stenkol fortfarande till 2 TWh år 2030. En del av stenkolen ersätts av produktionen av träbaserat biobränsle.
Konsekvenserna för samhällsekonomin
Genomförandet av målen i regeringsprogrammet inverkar på den ekonomiska styrningen och statsfinanserna. Om ökningen av energiförbrukningen bromsas upp och förbrukningen av förnybar energi ökar kommer det vid en samhällsekonomisk granskning i första hand att inverka på statsfinanserna via utfallet av skatterna på bränsle, eftersom beskattningen av biobränslen är lindrigare. Enligt granskningen kommer bioraffinaderierna å andra sidan tidvis att behöva investeringsstöd. Enligt konsekvensbedömningarna skulle nationalprodukten minska med cirka 0,6 procentenheter år 2030 jämfört med basscenariot. Detta beror på att den privata konsumtionen samt investeringarna minskar och på att tillväxten inom utrikeshandeln blir långsammare. Sysselsättningen skulle sjunka med cirka 0,15 procentenheter jämfört med basscenariot, men dock öka med över tre procent jämfört med år 2015.
Konsekvenserna för tillgången på trä och kolsänkorna
Av de förnybara energikällorna är det användningen av den träbaserade bioenergin som ökar mest. Finlands möjligheter att avverka skog är tillräckliga för att svara på behovet av råvaror inom skogs- och energiindustrin. Sidoströmmarnas roll inom skogsindustrin förväntas öka inom energiproduktionen, men även användningen av skogsflis ökar. Skogarna kommer även i fortsättningen att vara nettokolsänkor, men om den inhemska avverkningen av stamvirke ökar till cirka 80 miljoner kubikmeter per år före 2035 i enlighet med bedömningarna av träanvändningen i energi- och klimatstrategin, förväntas kolsänkan minska med cirka hälften från det nuvarande under åren 2021 - 2030. Under de följande årtiondena kommer kolsänkan att återgå till den nuvarande nivån, om träanvändningen stabiliseras. Effekten av den minskade kolsänkan på Finlands utsläppsförpliktelse eller samhällsekonomin har inte bedömts, eftersom EU:s förslag om referensnivån på kolsänkorna inte ännu är tillgänglig.
Miljökonsekvensbedömning
Om riktlinjerna i strategin förverkligas kommer de både separat och tillsammans med övriga politikåtgärder att inverka på klimatförändringen, den biologiska mångfalden, vattendragen, luftföroreningarna och människans hälsa och levnadsförhållanden. Som en följd av den ökade träanvändningen leder skogarnas minskade kolsänka till att den totala effekt som utsläppen och kolsänkorna får på atmosfärens koldioxidhalt förblir ungefär på samma nivå som för närvarande fram till år 2030. Konsekvenserna av den ökade träanvändningen för den biologiska mångfalden beror på hur den kommande avverkningen genomförs, hur uttaget av energivirket riktas och hurdana åtgärder som vidtas för att hindra att den biologiska mångfalden försvagas. Luftföroreningarna och utsläppen bedöms minska avsevärt före 2030 även tack vare de övriga politikåtgärder som redan fastställts. Riktlinjerna skapar en press på att utveckla sådana levnadsförhållanden och levnadsvanor som minskar de utsläpp av växthusgaser som beror på rörligheten och boendet samt annan konsumtion. Detaljerna i genomförandet av riktlinjerna i praktiken bestämmer hurdana konsekvenser de får för de olika befolkningsgruppernas välfärd.
Mer information om statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet: tietokayttoon.fi
Ytterligare information: Tiina Koljonen, chef för forskningsgruppen, Teknologiska forskningscentralen VTT Ab, tfn 050 359 9549 e-post tiina.koljonen(at)vtt.fi
Sampo Soimakallio, specialforskare, Finlands miljöcentral, tfn 050 366 9810 e-post sampo.soimakallio(at)ymparisto.fi
Antti Asikainen, forskningsprofessor, Naturresursinstitutet, tfn 0295 323 250 e-post antti.asikainen(at)luke.fi
