Globalt ansvar och koherens 2020
Finland var den nionde största finansiären av utvecklingssamarbete i EU-jämförelse

12.4.2021 10.55
Finland var den nionde största finansiären av utvecklingssamarbete i EU-jämförelse

Finland satsade 1 007 miljoner euro på utvecklingssamarbete år 2019. Förändringen i BNI-andelen på årsnivå vände uppåt efter att ha pekat nedåt under de senaste åren. Finland exporterar global miljöteknik och relaterade tjänster och satsar därtill starkt på innovationer bl.a. inom cirkulär ekonomi. Exporten av dessa produkter och tjänster gynnar en hållbar utveckling på global nivå. Om man ser till folkmängden bidrar Finland med det största antalet deltagare i civila krishanteringsoperationer av alla EU-länder, och cirka 40 procent av deltagarna är kvinnor.

Tillväxtländerna beaktas väl i Finlands handelspolitik

Bild: Finlands poäng och placering mätt enligt den handelspolitiska delen av indexet Commitment to Development och dess delindex (Källa: Center for Global Development)

Civilsamhällesorganisationen Center for Global Development rangordnar varje år världens 27 rikaste länder utifrån deras engagemang för att hjälpa människor i fattiga länder med hjälp av indexet Commitment to Development (CDI). Den handelspolitiska delen av indexet valdes till indikator för den globala korgen, eftersom det är ytterst viktigt att tillväxtländerna deltar i och gynnas av den internationella handeln. Indexet består av fyra helheter:

  1. importtullar för utvecklingsländer (viktkoefficient 40 %)
  2. jordbruksstöd (viktkoefficient 20 %)
  3. importregler och logistik (viktkoefficient 20 %)
  4. transparent handel med tjänster (viktkoefficient 20 %).

Målet att främja tillväxtländernas, särskilt de minst utvecklade ländernas, export och tillträde till marknaden ingår också i FN:s mål för hållbar utveckling.

Nuläget i Finland

I den handelspolitiska delen av CDI-indexet kom Finland på nionde plats år 2018 och på sjätte plats år 2019. De länder som placerat sig högre än Finland på rankinglistan är ett antal EU-medlemsländer samt Australien och Nya Zeeland. Det att dessa EU-medlemsländer finns högre upp på rankinglistan än Finland beror främst på att de uppvisar bättre siffror när det gäller transparens inom handeln med tjänster.

Den senaste utvecklingen i Finland

Handelspolitiken är en viktig del av Finlands utrikespolitik. Finland bidrar aktivt till att verkställa bestämmelserna om handel och hållbar utveckling i EU:s frihandelsavtal bland annat genom att främja export av miljöprodukter och aktivt verka för att eliminera stöd för fossila bränslen på internationell nivå. Genom handelspolitik kan man även förbättra tillväxtländers möjligheter att nå ut på marknaden med sina produkter, så att dessa länder bättre kan integrera sig i de globala värdekedjorna. Som en del av EU:s gemensamma handelspolitik beviljar Finland tillväxtländerna unilaterala tullförmåner.

Utvecklingstrenden i indexet pekar svagt uppåt för Finlands del. Finlands placering år 2020 är den bästa hittills. Under åren 2003–2018 har Finland kommit på allt mellan 12:e och 8:e plats. När det gäller tullar inom varuhandel är Finlands värde i och med EU:s gemensamma handelspolitik i linje med de övriga EU-länderna. I fråga om jordbruksstöd ligger Finlands resultat över medianen, eftersom jordbruksstöden har ställts i förhållande till jordbruksproduktionens värde. Indexet omfattar inte Finlands nationella jordbruksstöd. Om de nationella stöden beaktades skulle indexets värde sjunka något. Däremot skulle utvecklingen förbättras, eftersom beloppet av nationella stöd har minskat betydligt under granskningsperioden.

I den helhet som mäter regleringen av import bedöms förutom de importdokument som krävs även den tid och de kostnader som går åt till att importera en container. I detta avseende uppvisar Finland ett högre resultat än medianen.

När det gäller handeln med tjänster ligger Finlands resultat under medianen (ett lägre värde är bättre), men resultatet är ändå svagare än i vissa jämförelseländer. Detta beror bland annat på de bestämmelser och förfaranden som gäller vid import och på de krav på bostadsort som gäller för företagens ledning. Finland kunde förbättra sitt resultat i indexet genom att göra handeln med tjänster mer transparent.

Andra observationer om indikatorn

Det att Finland placerar sig högre upp på rankinglistan år 2020 kan delvis bero på vissa ändringar i viktningarna i indexet. Vikten av jordbruksstöd har ökats med 10 procentenheter från året innan, medan andelen handel med tjänster och andelen importregler och logistik har vardera getts fem procentenheter lägre vikt.

Eftersom indexet tidvis ändras lämpar sig indikatorn endast i begränsad utsträckning för att beskriva de olika ländernas utveckling under en tidslinje. Den ger snarare en lägesbild under en enskild tidpunkt.

Den inhemska materialkonsumtionen har bibehållits oförändrad under de senaste tio åren

Bild: Finlands import och export i transporterade ton (Källa: Statistikcentralen)

Utrikeshandeln kan mätas förutom i värde även i volym. Export- och importvolymerna i ton avslöjar förändringar i nationalekonomins materialberoende. Uppgifterna om import- och exportvolymerna utnyttjas när man ska räkna ut den inhemska materialkonsumtionen. Det är viktigt att notera att den ökande utrikeshandeln leder till att en betydande del av finländarnas miljökonsekvenser uppstår utanför vårt lands gränser. Samtidigt förädlas många av de produkter som importeras till Finland vidare till exportprodukter. Eftersom produktionen i Finland i genomsnitt är ekologiskt sett hållbarare än i många andra länder, kan man inte granska enbart materialflödena och dra entydigt negativa eller positiva slutsatser utifrån dem.

Nuläget i Finland

Importen och exporten hade en neutral effekt på den inhemska materialkonsumtionen år 2018. Finland exporterar global miljöteknik och relaterade tjänster och satsar därtill starkt på innovationer bl.a. inom cirkulär ekonomi. Exporten av dessa produkter och tjänster gynnar en hållbar utveckling på global nivå.

År 2018 importerades 60 miljoner ton utländska direkta insatser till Finland, dvs. fyra miljoner ton mer än året innan. Samtidigt ökade exporten av varor med fyra miljoner ton. Följaktligen hade importen och exporten en neutral effekt på den inhemska materialkonsumtionen.

Även om det på grund av nationalekonomiernas varierande karaktär är utmanande att direkt jämföra enskilda länders materialflöden kan man överlag konstatera att materialflödena inom Finlands utrikeshandel är betydande med tanke på att Finland är ett litet land. I det stora hela återspeglar sig Finlands expertis inom branscher såsom oljeraffinering och skogsindustri som omfattande materialflöden. Denna utveckling stöds också av brytningsindustrin, som vuxit kraftigt i Finland under de senaste åren och som kännetecknas av stora materialmassor. Finland har liksom många andra länder delvis utlokaliserat sin råvaruproduktion och tillverkningen av arbetskraftsintensiva produkter till länder där det finns en relativ fördel eller länder som har sådana naturresurser som Finland saknar.

Finland importerar särskilt fossila energimaterial samt metaller och mineraler, medan Finlands export till stora delar omfattar förnybart trä, förädlade träprodukter samt biomassa och biomassaprodukter. De främsta fossila energimaterialen som importeras är stenkol och råolja. En betydande del av all importerad råolja exporteras vidare som förädlingsprodukter. Eftersom det är nödvändigt att snabbt minska användningen av fossila bränslen för att bromsa upp klimatförändringen kommer importen av fossila material sannolikt att minska.

Den senaste utvecklingen i Finland

De utländska direkta insatserna som Finland importerar, dvs. den kvantitativa importen av förädlingsprodukter och råvaror och exporten av varor, ökade avsevärt på 1990-talet och i början av 2000-talet. Mängden utländska direkta insatser i ton har av tradition varit större än mängden exporterade varor i ton. Med andra ord importerar Finland betydande mängder material från andra länder. Under de senaste tio åren har det inte skett några större förändringar i importen av utländska direkta insatser. Exporten av varor, angivet i ton, har ökat något under de senaste åren.

Cirkulär ekonomi bygger på övergripande hållbarhetstänkande, allt från energi- och materialeffektivitet till återvinning/eliminering av avfall genom produkternas hela livscykel. Enligt principerna för cirkulär ekonomi pågår nu en transition där tyngdpunkten ligger på tjänster i stället för på produkter, såsom delningstjänster och delningsplattformar, underhåll, reparation (inkl. proaktivt industriellt underhåll), samt fördelar som digitaliseringen medför när det gäller att effektivisera de globala produktionskedjorna. Det slutliga målet är en koldioxidneutral cirkulär ekonomi.

På konkret nivå exporterar Finland miljöteknik och relaterade tjänster, inkl. energi- och materialeffektiva lösningar. Finland satsar starkt på innovationer bl.a. inom cirkulär ekonomi. Den globala exporten av dessa produkter och tjänster skapar fördelar även med tanke på den hållbara utvecklingen på global nivå, men att mäta dessa fördelar är en utmanande process som måste utvecklas vidare. 

Andra observationer om indikatorn

Många produkter innefattar s.k. dolda flöden av material. Dolda flöden inom importen uppstår av de direkta material- och energiinsatser som använts utomlands till att köpa och tillverka importprodukterna och som inte syns i råvarornas och produkternas vikt. De dolda flödena kan beräknas innefatta bl.a. de växthusutsläpp och den markanvändning som produkten ger upphov till i exportlandet. De dolda flödena inom importen kan vara mångfaldiga i jämförelse med de direkta insatserna. De dolda flödena, i ton, anger dock inte hur hållbart en produkt eller råvara har tillverkats, eftersom produktionsförhållandena kan variera mycket mellan olika länder och t.o.m. mellan olika fabriker i ett och samma land.

Utvecklingssamarbetsanslagens andel av bruttonationalinkomsten i Finland ligger långt från målet på 0,7 % – men målet kvarstår

Bild: Utvecklingen av Finlands utvecklingssamarbetsfinansiering, stödet till de minst utvecklade länderna (LDC) inom ramen för utvecklingsfinansieringen samt klimatfinansieringen (Källa: Statistikcentralen).

Finland har förbundit sig till det mål som FN och EU har satt upp, nämligen att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska användas till utvecklingssamarbete och att 0,2 procent ska riktas till de minst utvecklade länderna. Det officiella utvecklingsbiståndet, dvs. ODA (Official Development Assistance), jämförs då med bruttonationalinkomsten, BNI.

Utvecklingsfinansieringsmålen kan endast uppnås genom ett engagemang som sträcker sig över valperioderna. Något sådant engagemang har tills vidare inte funnits. Finland ligger efter de övriga nordiska länderna när det gäller utvecklingsfinansiering.

Bild: Utvecklingssamarbetets andel av bruttonationalinkomsten i DAC-länderna år 2019 (Källa: Utrikesministeriet)

DAC (Development Assistance Committee) är OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) kommitté för utvecklingsbistånd, till vilken länderna ska rapportera om internationellt utvecklingssamarbete. Medlemmarna i kommittén för utvecklingsbistånd, DAC-medlemsländerna, strävar efter att uppnå målet på en BNI-andel om 0,7 procent.

Nuläget i Finland

Finland satsade 1 007 miljoner euro på utvecklingssamarbete år 2019, dvs. 0,42 procent av BNI. Finlands utgifter som kan betraktas som utvecklingssamarbete ökade reellt sett med 18,2 procent år 2019 jämfört med året innan. Stödet till de minst utvecklade länderna var 0,14 procent av BNI (år 2018: 0,11 %). Finland var den nionde största finansiären bland EU-länderna med en BNI-andel på 0,42 procent och placerar sig därmed generellt sett något över medelvärdet.

I fråga om år 2020 bör det noteras att den kris som covid-19-pandemin har orsakat även har medfört stora ytterligare utmaningar när det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling. Som exempel kan nämnas att antalet människor som lever i extrem fattigdom kommer att öka avsevärt under år 2020. Det innebär att den globala fattigdomen kommer att öka för första gången på mer än 20 år. I många länder kommer dessutom de ekonomiska och sociala konsekvenserna att bli mer omfattande och utdragna än hälsokrisen. Ojämlikheten har ökat, behovet av humanitär hjälp har vuxit kraftigt, jämställdheten mellan könen har försvagats och inlärningsresultaten har försämrats.

Den senaste utvecklingen i Finland

Finland har på lång sikt förbundit sig till att höja sitt utvecklingssamarbetsanslag till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten. År 2014 kom Finland nära sitt mål; då var BNI-andelen 0,59 procent. De nedskärningar som år 2016 gjordes som en del av åtgärderna för att balansera den offentliga ekonomin förändrade situationen avsevärt.
Finland satsade 1 007 miljoner euro på utvecklingssamarbete år 2019 och var den nionde största finansiären i EU-jämförelse. Förändringen i BNI-andelen på årsnivå vände år 2019 uppåt efter att ha pekat nedåt under de senaste åren.

Finlands utgifter och BNI-andel ökade huvudsakligen av tre orsaker. För det första ökade utfallet av de utvecklingspolitiska finansinvesteringarna med 96 miljoner euro från året innan. För det andra ökade andelen kostnader som anknyter till flyktingar och asylsökande och som kan betraktas som kostnader för utvecklingssamarbete (80 miljoner euro) med cirka 32 miljoner euro från året innan. För det tredje ökade andelen lands- och regionspecifikt utvecklingssamarbete (140 miljoner euro) med 22 miljoner euro från år 2018. År 2019 var utgifterna sammanlagt 174 miljoner euro högre än år 2018

De sammanlagda utgifterna för utvecklingssamarbete för alla medlemmar i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd ökade med 1,4 procent. Utbetalningarna av utvecklingsbistånd ökade i 18 medlemsländer och minskade i 11 medlemsländer.

FN har som mål att ett bistånd som motsvarar 0,15–0,2 procent av landets nationalinkomst ska riktas till de fattigaste länderna. Finlands BNI-andel till de minst utvecklade länderna (Least Developed Countries, dvs. LDC-länderna, på bilden LDC/BNI) var 0,14 procent år 2019. År 2015 var finansieringsandelen 0,18 procent, men andelen minskade under de följande åren i och med de stora nedskärningarna av anslagen. I och med 2019 års uppsving har Finland alltjämt förbundit sig till ett mål på 0,2 procent och strävar efter att uppnå detta mål.

Finland, liksom de övriga industriländerna, har en skyldighet att stöda tillväxtländernas rapportering i anslutning till klimatavtalet och de åtgärder som dessa länder vidtar i syfte att bromsa upp och anpassa sig till klimatförändringen. Finland strävar i allt utvecklingssamarbete efter att dels bromsa upp klimatförändringen, dels stöda anpassningen till och beredskapen inför klimatförändringen.

Finland och Internationella finansieringsbolaget IFC grundade i oktober 2017 en gemensam klimatfond, som stöder lösningar som bygger på förnybar och ren energi samt klimatprojekt i tillväxtländer. Finland har kanaliserat sammanlagt 114 miljoner euro till fonden, vars livslängd är 25 år. År 2017 gjordes en första inbetalning på sammanlagt 68 miljoner euro till IFC:s klimatfond, och år 2019 betalades ytterligare 46 miljoner euro till fonden.

Finland deltar aktivt i internationell krishantering

Bild: Finlands deltagande i militär och civil krishantering på det internationella planet. (Källa Utrikesministeriet)

Finland producerar säkerhet och bär ansvar för att upprätthålla den internationella freden och säkerheten genom att delta i internationell krishantering. Krishantering är ett centralt utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg som används till att stöda konfliktlösning, stabiliseringsprocessen efter konflikter och uppbyggandet av säkra samhällen. Finland genomför och främjar ett övergripande tillvägagångssätt inom krishantering. Ökad stabilitet och säkerhet förbättrar möjligheterna att leva i regionen i fråga och bidrar också till att möjliggöra en ekonomisk och social utveckling.

Nuläget i Finland 

Finland fortsätter att aktivt delta i internationell krishantering. Krishanteringsstyrkan omfattar för tillfället cirka 400 soldater och 120 experter inom civil krishantering. Målet är att stärka deltagandet i militär krishantering med fokus på FN-operationer och Afrika. Antalet experter inom civil krishantering ska utökas till 150 experter före år 2023. Krishanteringsstyrkan varierar något från månad till månad med anledning av den personomsättning som sker inom operationerna. Finland strävar efter att öka andelen kvinnor inom krishanteringen. För tillfället är cirka 40 procent av de finländska experterna inom civil krishantering kvinnor. Om man ser till folkmängden bidrar Finland med det största antalet deltagare i civila krishanteringsoperationer av alla EU-länder.

Den senaste utvecklingen i Finland

Finlands deltagande i krishantering har varit som störst i början av den senaste 10 år långa granskningsperioden, under åren 2008–2009 (ca 700–750 soldater) och som lägst år 2011 (cirka 250 soldater). Fred och säkerhet är ett kärnområde i Agenda 2030 – ”hållbar utveckling utan fred är omöjligt, liksom fred utan hållbar utveckling”. Finland har bekräftat sina åtaganden att delta i fredsbevarande operationer senast i mars 2019 i samband med FN:s ministermöte för fredsbevarande verksamhet.

Bild: Karta över Finlands krishanteringsoperationer. Länk till en interaktiv karta. (Källa: Utrikesministeriet)

Slutord

Dessa indikatorer i den globala uppföljningskorgen visar hur Finland bidrar till att de globala målen för hållbar utveckling uppnås. Finland arbetar på synnerligen bred front för att främja hållbar utveckling på global nivå. En färsk SDG-specifik redogörelse för Finlands arbete ingår i Finlands frivilliga nationella rapport om genomförandet av Agenda 2030 under 2016–2020, som statsminister Marin presenterade för FN i juli 2020. Finlands rapport finns på FN:s webbplats: https://sustainabledevelopment.un.org/memberstates/finland.

Indikatorerna i den globala korgen har inte ändrats från föregående uppföljning.

Mikael Långström, utrikesministeriet