Olika betraktelsesätt

Den finländska tolkningen av hållbar utveckling kan sammanfattas i följande skeden.

Gro Harlem Brundtland 1987

"Hållbar utveckling är utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov."

Denna begreppsdefiniton tillämpades i betänkandet från Finlands kommission för miljö och utveckling och i regeringens därpå följande redogörelse till riksdagen "Hållbar utveckling och Finland" (1990).

Finlands kommission för hållbar utveckling 1994/1995, promemoria från arbetsgruppen ledd av professor Pentti Malaska

"Hållbar utveckling är en fortgående och styrd samhällelig förändring som sker globalt, regionalt och lokalt, och som har som mål att trygga goda levnadsförhållanden för nuvarande och kommande generationer. Det centrala är de tre olika dimensionerna, den miljöekonomiska, samhälleliga och kulturella, där ekonomin är underställd den ekologiska hållbarheten. Detta betraktelsesätt betonar människans utveckling med avseende på intellektuell förnyelse, både i fråga om mänskligt kapital och etiskt växande.

Hållbar utveckling i termer av kapital, från och med slutet av 1990-talet

Världsbankens generaldirektör Ismail Serageldin formulerade en definition av hållbar utveckling i termer som ekonomipolitiker kunde förstå: "Hållbar utveckling innebär att vi lämnar lika många möjligheter som vi själva har haft till kommande generationer, om inte rentav fler."

Möjligheter kan tolkas som en förmögenhet, en rikedom, ett kapital, vilka kan konkretiseras och mätas med hjälp av fyra olika slags kapital. I Finland har detta tankesätt vidareutvecklats av Statens ekonomiska forskningscentral.

Fyra typer av kapital

  1. mänskligt kapital (t.ex. kompetens, vetenskap, forskning och utveckling, patent)
  2. fysiskt kapital (t.ex. produktionsapparater, infrastruktur, den byggda miljön)
  3. socialt kapital (t.ex. lagstiftning, förvaltning, sociala nätverk, tillit och legitimitet)
  4. naturkapital (förnybara och icke-förnybara naturresurser)

Med tanke på en hållbar utveckling är det viktigt att stärka i synnerhet det mänskliga och sociala kapitalet, det vill säga samhällets och medborgarnas innovationsförmåga och förmåga att hantera förändring, och det fysiska kapitalet, så att naturkapitalet inte minskar utan producerar naturtjänster för människan från generation till generation.